Allt ni läser i detta inlägget, tänk på att alla kan uppfatta en text olika, ta till sig det på olika sätt.
Som sagt idag föll domen, jag har vart redigt nervös över hur detta skulle sluta, dels med tanke på representantens ord förra gången. Men nu iaf så har dem haft konferens om mig, min diagnos, min behandling med mera.
Resultatet lyder:
Jag är diagnostiserad med ätstörning UNS (Utan närmare specifikation) med anorektiska inslag. Jag hatar mig själv, jag försummar mig själv, jag utsätter min kropp för tyranni. Jag bestraffar den genom svält, att äta minimalt, d,v,s två knäckebröd om dagen ibland blir det bara ett knäckebröd. Jag har haft ätstörnig under många års tid, hon tyckte det var synd att det inte uppdagades innan min gastric bypass i och med att det har förvärrat det hela. Jag lever i tron om att jag är misslyckad, allt jag gör är misslyckat. Och det beror i stort sett till 90 procent av hur det såg ut innan operationen. På det sättet så straffar jag min kropp nu och kontrollerar genom tyranni allt som kommer in genom munnen. Depression, oro och ångest. Allt är mat och vikt relaterat ska tilläggas.
Behandling:
Jag tackade ja till behandling. Det som de använder sig av på ätstörningsenheten är dagvård, att man spenderar dagarna där, äter och så vidare. Men jag passade inte in där nu sa hon. Jag har en grav ätstörning, så därför platsar jag inte där. Istället kommerj ga få en ssk kontakt på enheten, som ska fungera som en kontaktperson, ett stöd och så skulle jag kunna få måltidsstöd. Jag ska träffa ssk Elna inom jätte kort. Min representant har satt en deadline, för min skull, jag ska träffa ssk 10 gånger, om det fortfarande inte lett någonstans, att jag fortfarande står och trampar vatten, så vidtas andra åtgärder och i nuläget är sjukhusvård det enda.
Målsättning: Sluta ljuga om mina matvanor vissa dagar. Involvera de närmsta, gå igenom för dem vad det är jag tampas med varje dag, ge dem en inblick i att detta pågått i flera flera årstid, min oro och ångest angående vikt och min kroppssyn.
'Frågor på det??
All den självdeciplin som det trots allt kräver att tortera sin kropp på detta sätt måste nu användas till att äta. till att vara ärlig mot dig själv och dom omkring. till att bli glad.
SvaraRaderaför tro mig, om du har diciplin till att sluta äta, så har du diciplin till att börja äta.
tänker på dig och är här för dig
kramar
anicia