Vägskälen i våra liv.

Vi har/haft saker/problem/påstötningar av olika slag här i livet. Många utav våra hinder kan vi lösa, men ibland kommer vi till de vägskälen när vi inte vet vad som är rätt eller fel, eller vilken väg  jag ska  ta, ska jag gå åt höger, eller ska jag gå till vänster? Kanske kommer jag fram, om jag har tur, krokigt men kanske. Eller ska jag fortsätta att vägen vandra. Man måste inse att vissa saker/problem/hinder/påstötningar kan man INTE klara själv, ödet säger oss också att det är inte meningen att vissa saker ska vi stå ensamma med. Vem hade kunnat tro att man hade kunnat bygga Rom på en dag, alldeles ensam? Utifrån eget perspektiv, så är jag en hjälpare. Jag hjälper andra. Jag ger utav mig själv, när som helst, hur mycket som helst. Är det för att slippa ockupera sig med sitt eget och för att slippa stå till svars för vissa saker/tankar/situationer man måste ta tag i, men som man undviker för att 1. Man står inte med facit i hand. 2. Man vet inte hur det blir oavsett vad man väljer 3. För att det suger all mus och energi från en eller 4. Man är rädd för att tappa kontrollen. Hur som så tror jag att människan( i detta fall JAG) är feg, jag har funnit iallafall en sak som jag kan ha full koll på. Desutom något jag är bra på. Man har präglats sen barnsben om hur viktigt det yttre är, vad man bör äta, vad man inte bör äta och vad man definitivt INTE ska äta, vad man ska säga och inte säga. Hur man ska föra sig och hur man inte ska föra sig. Ja listan kan göras lång. Visst jag var knubbig redan i lågstadiet, smeknamn och öknamn eller hur man ska förklara det utgjorde hela min skolgång, från första dag i första klass till sista dagen i gymnasiet. Jag kan inte rå för att tänka hur hade det kunnat bli om det var tvärtom?? Hade jag vart den som kallat dig för fetto eller fläskberg med mera. Var det jag som hade lagt fälleben på dig eller gömt och tagit dina saker? Eller hade jag vart den som hånskrattat åt dig medan du gick förbi eller åt allt du gjorde? Hade jag vart den som inte hade accepterat dig för den du var? Det jag vill komma fram till är att man kan aldrig veta hur livet ter sig, vi kan inte förändra framtiden, vi kan inte förhindra det som varit. Men vi KAN förändra det som är NU! Det jag vill poängtera, hade jag vart i den situationen som jag är i nu om jag inte hade gått igenom det jag gått igenom? Jag skriver inte detta för att folka ska tycka synd om mig och sympatisera, detta är bara min tankeställning, något jag funderar och försöker få klarhet i. Jag vill att alla barn i vårt samhälle ska få växa upp utan detta, ingen ska behöva tycka att det är jobbigt att leva, gå till skolan eller att undvika saker i sin uppväxt på grund av det som sker i samhället!

Sjukhusvård-behandling

Hade helt fått för mig och skrivit ner i agendan att jag skulle vara i Varberg idag klockan 13..efter en stund när jag frågat receptionisten, så visar det sig att jag tagit fel på dag :( Men som tur var fick jag träffa min kontakt för ett kort samtal. Vi samtalade om hur det har gått och med mera. Hon ska kontakta läkaren som ska skriv ett intyg i vårdande syfte till sjukhuset i Halmstad. Halmstad är enda alternativet tyvärr. Visst, det är "långt" ifrån hemmet, min sambo och mina vänner. Men som sagt, Varberg är inget alternativ, iaf inte för detta ändamålet. På ett sätt känns det riktigt trist att behöva läggas in och bli vårdad på grund av att man har problem med maten. Men samtidigt kan det vara en spark i baken för mig, som varken min sambo eller mina vänner kan ge mig. Min panik gentemot maten kanske är bra om de infinner sig någon annanstans än hemma hos oss, då detta verkligen har tärt och slitit på mitt och Morgans förhållande. Enligt min kontakt i Varberg, så kommer paniken att komma i början, det kommer att vara tufft, det vet jag och jag inser, eller det är svårt att tänka hur ens känslor och reaktioner kommer att te sig, men jag vet att detta kommer inte bli lätt. Ärligt talat, jag vet inte vad jag har att vänta, dem har pratat om tvångsmatning i form av son med mera. Jag hoppas verkligen dem kör ner maten i halsen på mig och vrålstirrar så att jag inget annat val har än att svälja. Som situationen är just nu, så är den inte hållbar. På det vardagliga planet så har yrsel blivit mer omfattande. Idag tex fick Morgan nästan bära mig dem sista hundra meterna för att jag höll på att svimma, han bar mig inte hela vägen, men nästan. Jag undviker många av dagarna i veckan att gå ner till brevlådan, för att jag måste gå den lilla biten upp igen, jag drar mig länge o väl, tills blåsan nästan spricker, för jag vet att jag måste kämpa mig upp för trapporna igen. I jobbsammanhang, har det heller inte blivit bättre, jag får svårare att kontrollorera tröttheten och orken som resulterar i onödiga utfall. Jag tar hissen en våning för att slippa gå i trapporna. Allt detta har jag orsakat, jag har orsakat mig själv denna situation. Den första frågan som ploppar upp i huvudet är, Hur fasiken kan du göra så här mot dig själv, hur kunde du låta det gå så här långt?? Det finns oändligt många frågor jag försöker ställa mig själv om hur JAG kan göra så här mot mig själv. Jag har inget svar. Jag kan inte svara på mina egna frågeställningar. Det är fruktansvärt jobbigt. Det jag gör idag, det gör jag på rutin. ALltså, inget som avviker, det är raka spår, samma mönster, samma tankar, samma jakt med mera. Så på ett sätt är jag fruktansvärt glad att jag ska läggas in, trots att det blir i Halmstad och jag vet att ingen kommer att komma o hälsa på. Men det gör inget, jag får v ård, jag får hjälp med mina tankar, med maten. Visst jag kommer flippa, tårarna kommer att spruta, jag kommer vilja ge upp, men jag ska kämpa. För livet är så mycket mer värt än några extra kilon. Livet är inte din vikt! Livet är inte vä'rt att offras bara för att vara smal. Jag går på min dödsväg just nu. Jag ska ta den där jävla högersvängen snart.

Min mamma höll på att ställa in sin årliga resa till sitt och pappas hus i Thailand, på grund av mig. Frågar ni mig så tycker jag att det är idiotiskt, men hade det vart tvärtom, så hade jag nog gjort likadant. Så därför har jag beslutat att inget säga till mina föräldrar förräns jag är på min "semester", för risken att min mor bokar första bästa flyg är 100 procent förutsägbart och garanterat, det spelar ingen roll om hon skjuter påven, hon kommer komma, tro mig.....

Imorgon är imorgon och inte idag

Kan konstatera att man behöver vara vältränad för att skotta blötsnö...jisses. Det tog mestadels utav kvällen efter att ha blivit piskad upp i brygga utav moder jords härliga väder omslag. Mjölksyra deluxe i hela kroppen, men som tur var hade min man gjort en kopp te till mig när jag kom in efter allt skottande. Han är bra han. Så det var bara till att luta sig tillbaka, sitta in stjärten i soffan och njuta av det varma teet. Gott. Efter en sådan här kväll så var det verkligen behövligt!

Är ledig ännu en dag imorgon. Gott. Men ska dock vara på möte i varberg klockan 13. Ännu ett besök på det där stället, har väl inte kommit så långt i boken jag fick som läxa att läsa i. Jag tror att jag har dragit mig så för att läsa mer på grund av det skälet att man känner igen sig själv hela tiden när man läser. Så det har både vart intressant det jag läst, men samtidigt väldigt skrämmande, och det är väl det som tagit över hand att jag inte fortsatt att läsa boken, dock skulle jag vilja läsa mer, men inte än på ett tag. Hoppas inte det är vägning imorgon, visst nu var det väl två veckor sen, men det känns som igår. :(

Meeeen imorgon är en annan dag, det tar vi tag imorgon istället. Ska se ett avsnitt utav cakeboss innan jag sussar kudde!

Najtinajt!

"KÄRLEK ÄR DET ENDA SOM VÄXER JU MER MAN SLÖSAR MED DET"

Man behöver så lite-men det gör så otroligt mycket.

Det har vart fullrulle denna veckan och hela denna helgen. Tycker dock det är kul med allt pyssel. Skeppade i väg tre tårtor igår och ska leverera en imorgon, och en blir hämtad på onsdag. Sen är det bara att svida om och byta handskar för på lördagen är det beställt smörgåstårta för 55 personer!! GALET. Men sjukt skoj!!! Jag älskar det. :)

Var även på möte idag angående cafeterian. Skönt att vara involverad igen. Man har saknat det denna tiden man har varit borta. Så på torsdag ska vi ha möte igen och börja strukturera upp det och planera planera inför året. Jag är sååå glad och väldigt motiverad till detta. Vilken morot!!

Så nu laddar vi upp för en ny fullsmäckad vecka!!! Tjohej så galet skoj-hoppa på karusellen!

VILL INTE*MEN MÅSTE

Idag är en riktig strejkar dag :S På gott och ont kan man väl säga. Efter att jag väl somnade i natt någon gång trots otaliga hjälpmedel, så sov jag som en gris. Vaknade vid 10 det var iaf gott men är såååå frusen idag att jag inte vet vad jag ska göra av mig själv. Trots duntofflor, tjockamysbyxor, tjocketröja och masssssssor av kaffe så hjälper det inte. Känner mig som drottningen av istiden..eller ngt..

Och idag vill jag verkligen inte gå utanför dörrarna, jag VILL vägra, men har dock inget val, så det får bli termobyxor och de varmaste kläderna jag äger. Hoppas verkligen att mina tårtpaket kommer idag, kan man längta ihjäl sig?? Ska få ett tårtpaket från tårtdecor och ett från strössel & annat, det är som julafton.
Har planerat veckans tårtor, fyllningar, färger och utseende, vad den ska spacklas med och allt sånt där. SKit kul ska det bli, o hoppas jag får alla färger som jag beställt. Det här kommer bli grymt, men måste bara komma på ett sätt så att jag slipper gå ut idag ;) tror dock att det är oundvikligt då jag måste till Åsa o hämta ut bilen! :( gaaaaah

Pastry Heaven

Nu har jag öppnat en ny blogg...för mina himmelska pastries- Pastry Heaven heter den. Jag kommer inom kort lägga ut adressen dit, men jag ska skapa lite ordning först.
Och sen ska jag flytta över allt från denna bloggen till den andra...pjuh vilket jobb, ni får ha överseende med att det kommer ta ett tag.

Städning av bloggen

Måste sortera upp på bloggen...vill blogga så mycket mer om mina bakverk med mera. Men det blir en sån faslig röra med allt det andra jag bloggar om, så nu ska jag göra om helt på bloggen, denna bloggen kommer finnas kvar, där jag skriver om allt förutom bakning och så ska jag starta en ny sida med bara mina bakverk, mat med mera!

*Mat*Bakning*Tankar*

Kan konstatera att man inte kan tvinga fram inspiration...tänkte göra en övningstårta, har bakat bottnarna, fyllningarna gottar sig i kylen. MEN min inspiration och kreativitet är som bortfluget. Har ingen inspiration om hur jag ska dekorera den, det är en övningstårta, så jag vill ju träna på sådant jag är mindre bra på. Men kommer inte på något...har gjort några rosor. För det behöver man alltid träna på. Men där tog det stopp. Suck. Så jag gav upp. Hoppas att inspirationen kanske finns där imorgon.
Sitter istället och dreglar på olika bakwebshopar, om allt jag vill ha, nya färger, nya verktyg med mera...så galet att det ska vara så dyrt. Att en hobby ska vara så kostsam. :P

Fick ju i läxa i onsdags att jag ska för en dagbok...en matdagbok. Har inte fyllt i något ännu. Men det är ju inte direkt svårt..i onsdags: ett knäcke. Torsdag: två knäcke: fredag likaså, lördag likaså. idag söndag: ett knäcke. Så det är ju inte så svårt att komma ihåg :S Ska bara komma ihåg att skriva ner det på papper.

Har vart hos mina föräldrar och hämtat deras skrivare så nu kanske jag kan få tummen ur att skriva ut det jag ska skicka till socialstyrelsen och patientförsäkringen.

Helgen har annars vart lugn. Skönt. Jobbar kväll imorgon. Skulle jobbat halv dag på tisdag, men iomed att jag ska vara hos läkarn kl 10 så fick jag ta en semesterdag. På onsdag blir det att göra sig fin på salongen hos underbara Anna. Piffa till sig lite... :D Så man kan säga att nästa vecka blir lugn och bara tre arbetsdagar.

Att hålla fast vid ilskan är som att ta ett hett vedträ och försöka kasta det på någon: du blir själv bränd!

Fredaaaag

Fredag....fyra och en halv timmes jobb och sen är det helg till måndag klockan 15..hur underbart är inte det då??
Jag älskar mitt jobb, men det är ändå lite tufft att jobba kväll och sluta 22 och upp 05 dagen efter, speciellt när man somnar efter tolv. Det går men man är ju inte piggast :P
Hoppas på snö idag och dem utlovar ju snökaos...mysigt värre! Toblerone kladdisen fick högsta betyg igår även toscakakan som jag vart missnöjd med..gött! Undra vad man ska baka i helgen?? Förslag?

Bränner i bröstkorgen :S

Märklig känsla. Jag kan inte hjälpa att jag blir lite orolig. Det bränner innanför bröstkorgen..typ att det svider. Huha..

Har bakat och bakat och bakat idag, hunnit med en promenad med el dogo oxå..underbart väder ute.
Sitter i soffan och laddar upp med en kaffe innan det är dags att dra till jobbet för lite kvällswöörk.

Det är tur att jag inte kan spy för stanken som kommer i från Målles frenetiskt tuggande av grisfoten...ja att jag inte dör. Jag är inte känslig för lukter. Men det var tamejfan det värsta!!!

Dagens besök!

Jag var helt bombsäker på att jag hade gått upp i vikt..känns så iallafall..vågen på ätstörningsenheten höll dock inte med mig utan visade istället 3 kg ner :S Träffade idag för första gången ssk Elna. Elna framstår som väldigt käck, vet vad hon pratar om, har mycket erfarenhet kring gastric bypass opererade och väldigt mycket kunskap, tror även att hon har en gnutta envishet :D På ett bra sätt! :D

Jag har fått en hel del läxor. Jag ska fylla i en matdagbok, läsa en bok och lite andra grejer jag fick med hem. Ssk Elna skickade även med två näringsdrycker till min protest. Hon tycker även att jag ska sluta köra bil :S Idag pratade hon även om hur kroppen påverkas/har blivit påverkad av mitt "svält beteende"  I och med att jag vart ärlig från första stund med mitt "mat problem" så kunde jag nu svara ja på alla punkter hon frågade om om jag "kände av de symtomen" trist, men det visste jag ju nästan.

Ja vad pratade vi mer om, vi pratade om att jag ska försöka inför vårt nästa möte om två veckor drygt, och så frågade jag vad som eventuellt kunde hända om jag fortfarande inte kommit någonstans, ja då pratade hon om inläggning och tvångsmatning i form av sond..tjooohejjj så skoj!!!

För övrigt så hade jag en kanon förmiddag på jobbet, och ser fram emot att jobba kvällen. Av någon aledning så tycker jag det är goare att jobba kväll trots att jag är tröttare på kvällen, hur det nu går ihop?!?!?!

Har en köttfärslimpa i ugnen, ska göra en gräddsås till det samt ris!! Ja, jag blev förvånad, att man väljer ris till en klassisk rätt som man ska ha potatis till egentligen ;) men smaken är ju som baken ;)

Min förklaring om anorexi-livet!

Igår så väcktes starka reaktioner angående min status uppdatering på facebook. Några meningar väckte otrolig uppståndelse och jag känner mig missförstådd.'

 "Jag förespråkar inte pro ana-livsstilen på något sätt. Så förstå mig rätt i min åsikt att jag kan förstå deras synsätt och vad det är som drivet dem till denna martyr helt enkelt"

Det var vad jag skrev och det jag menade var att, Pro-ana är inget positivt och inget jag vill ska existera över huvudtaget. MEN jag förstår de människorna som lider utav "pro-ana", NEJ det är inget m,an väljer, ingen människa med en ätstörning har valt att ha det. Förstå det. Min ätstörning, det är fan inget jag valt och definitivt inget jag skulle vilja att någon annan skall ha, för det är ett HELVETE rent ut sagt, varenda dag är en kamp, varenda dag är ett nytt helvete, tror ni att jag väljer att skada de människor jag älskar mest?? En ätstörning är som skrivet inget man väljer, min ätstörning går låååååångt tillbaka, fast då tedde det sig i en annan form utav hetsätning, nu är det tvärtom..jag är en "KALORIJÄGARE" som jag kallar det. Min kontroll av hur mycket kalorier jag stoppar i mig är en daglig jakt, jag tänker att ju mindre kalorier jag får i mig, desto bättre är det, då blir jag inte tjock. 
Förstår ni att detta är ett helvete?
JAG KAN INTE ÄTA!!!!!! Jag är äcklad av mig själv, min hjärna ger mig signaler om att jag inte duger somn jag är, att jag kan vara sötare, jag kan vara smalar, jag kan vara enm bättre människa, ALLT jag gör kan jag göra bättre, för jag duger inte. Detta är sådant som går runt hela dagarna, varje dag, varje minute, varje sekund och så vidare. 
Min hjärna säger till mig att jag är tjock, fastän att jag inte är det. Jag har mina mat/drick rutiner. 
Snälla förstå, dett är inget man väljer, tror ni att jag skulle välja att inte ha någon ork, att vakna med huvudvärk varenda dag, att ständigt ha ont i kroppen, att dra mig för att gå ner på toaletten och kissa för jag vet att jag måste gå upp för trappan, som är sjukt JOBBIGT??????
Jag väljer inte heller att ha humör som en alligator...