Ovissheten är tung att bära

Går fortfarande på utredning hos ätstörningsenheten, den 13 får jag reda på oim jag får "stanna kvar", eller rättarew sagt om jag är kvalificerad till vård. Som Morgan sa, det är som det tv programmet vi såg, känns nästan som om du skulle behöva gå ner 10 kg till innan du får vård. Tragiskt men det känns nästan så.

Men till något mycket roligare, nu har jag precis lagt in min pepparkaksdeg i kylen, den skal igga där och gotta sig i minst ett dygn. MM luktar ju så ljuvligt med nejlika och de övriga ingredienserna, det doftar verkligen jul och det gör ju inte att man längtar ännu mer iaf. Så mozartkulorna, bountybollarna, pepparkaksdegen och knäcken är klara, så det som är kvar är den mjuka pepparkakan, lussebullarna, saffranskakan och att göra själva pepparkakorna. ÅÅÅh det kommer bli så mysigt!!

Jobbat 7-12 idag och hade en bra dag. Det var att göra hela tiden men ändå lugnt och skönt. Imorgon blir det samma tid. Sen är det helg. Ljuvligt!!

Baka baka liten kaka

75 bountybollar, 30 mozartkulor och en pepparkakscheesecake..gjorde jag igår kväll. Blev lite fler bountybollar än vad jag hade räknat med, men det går aloltid åt på ngt vis :P
Idag blir det inte många knop, ska iväg på´läkarbesök om en timme, hade nästan förträngt det igår, så det var ju tur man kom på det. :P
Får se vad som orkas med idag, är galet trött. Och inatt var jag nog bra snurrig, vaknade av att jag var grymt kissenödig, gick ner på toa höll på att somna på toan, nickade till flera gånger, tänkte för mig själv när jag satt på toan att shit vad trött jag är idag, hm, gick upp, satte på kaffe och gick ut och tog en cig. Gick in, kollade klockan, 02:45, vafalls, kaffet höll på att rinna ner, jag gick rakar vägen till sängen. Morgan vaknade väl runt halv fyra tiden och tyckte sig känna en kaffe doft i köket. haha. Men det var ju på ett sätt bra, då fick han ju kaffe innan han stack till jobbet haha.

Igår äntligen lyckades jag hitta två julstrumpor, hade i stort sett letat genom hela varberg, och när jag precis var på väg att ge upp, då fick jag ett tips. Då vart jag glad, men det finns fortfarande en sak jag letar efter, som funnits i handeln för mååånga år sedan, troligtvis har de väl slutat sälja dem just när jag behöver/vill ha en sådan. Får ta en kik till. :)

Som sagt idag ska jag och Målle greja hemma, samt att vi ska göra två sorters fudge. Ska bli skoj!

Penistårta är skoj!

Haha ja det är nog den roligaste tårtan hittills förutom kvinnokroppen jag gjorde..hehe..det ska bli kul att modellera den lilla penisen imorgon. Bottnarna är färdiga, nu väntar jag bara på att tomtefluffet ska kylas ner så jag kan fluffa det, sen ska tårtan fyllas och imorgon börjar det roliga..ska smeka till penisen ordentligt :P hahaha

Idag är det torsdag vilket innebär att Martina har makten i tv soffan. YYYÄÄÄÄÄÄSSSSS!! Det innebär naturligtvis finalen av hela sverige bakar, ett avsnitt av revenge och sen ska det klämmas in ett avsnitt av hells kitchen och sen var det ngt tjockis program oxå..tror det hette aldrig mera stor eller ngt i den stilen. woohoo..är barnlös oxå...

Ni vet talesättet "man saknar inte kon förrän båset är tomt"...igår hade jag nästan mist min ko. Det var ingen rolig upplevelse.
Är lite orolig över min kropp, den mår som sagt inte allt för väl, och jag är orolig över mitt hb, som skjutit i höjden de senaste veckorna..för några veckor sen låg det på 138...och för två veckor sedan låg det på 150. Och med tanke på mitt leverne, så borde det vara i botten då t ex mitt järn intag är obefintligt..men sedan höjs ju hb utav att kroppen t ex är uttorkad. Jag har väl allvarliga funderingar på om jag inte skulle lägga in mig själv. Men vet inte hru jag ska gå tillväga. Huvudvärken jag haft de senaste dagarn har inte vart utav denna värld. Igår, om jag hade kunnat spy hade jag gjort det, på grund av huvudvärken. Från morgonkvisten fram till 13 tiden så allt som kom ner i strupen åkte ut igen, det hann inte ens komma ner till magsäcken. Så jag hävde mig över handfatet ett ex antal gånger av ren reflex när hulkningarna satte igång, trots att jag inte kan spy...urs..riktigt otrevligt. Vaknade även idag med huvudvärk...urs..men den gick som tur över ganska så snabbt idag. Men det är jag och alvedonen. vi är bundisar :S

Imorgon är det ännu ett möte på ätstörningsenheten..wish me luck!!

Make it or break it....

Blev en ofrivillig dag hemma idag, vaknade med jordens migrän och all vätska som gick ner vändes upp igen i form av kväljningar, fick häva mig över handfatet ett antal gånger. Tur man inte kan spy..men jävlars vad illa jag mådde. Det är mycket bättre nu, huvudvärken verkar bli bättre och bättre och jag har fått i mig te och en knäckemacka. Skönt.Men är riktigt matt i kroppen.

Stackars Mållebus är grymt uttråkad med en matte som bara ligger på soffan och gnyr. Och som definitivt inte är någon värdig lekkamrat idag.

Nu är det vinna eller försvinna, make it or break it. Trodde aldrig att jag skulle kunna såra en annan människa som jag älskar av hela mitt hjärta. Jag har tagit ifrån honom livet, glädjen och nuet. Jag sårar dig mer och mer för var dag som går. Att du orkat så här länge kan ingen människa förstå och inte jag heller. Jag älskar dig av hela mitt hjärta men för din skull, så tycker jag att du ska göra det som är bäst för dig, för att du ska må väl.

Så make it or break it....valet är mitt!

Info om ätstörningar

ÅÅh jobbigt! Hade ett möte på ätstörningsenheten idag. Kom dit. Psykologen sa till mig med en gång att hon skulle ställa sjutusen frågor, som de gjorde vid första samtalet. Jaha sa jag och frågade hur lång tid det skulle ta. Två timmar sa hon. Varpå jag utbrister, men jag ska börja jobba om två timmar. Hon menade på att det skulle jag ha vetat om, eller räknat med att det skulle ta två timmar och å undrade hon om jag kunde ringa jobbet och säga att jag skulle bli sen. Hur ska jag kunna veta att mötet skulle ta två timmar när det inte stod på lappen? Det kan jag ju inte ta förgivet, men det skulle jag tydligen gjort. Hon blev nog lite irriterad, men det är ju inte mitt fel att dem är dåliga på att informera. Hade det stått på lappen så hade det ju inte vart några problem. Vi fick bokat om iaf, tills på fredag, min lediga dag..Kommer bli riktigt tufft med ännu ett "utfrågnings möte" men jag antar att det är em del utav "rehabiliteringen". Eller ja, vi har väl inte kommit till rehabiliteringsfasen ännu, men man kanske kan säga en del utav mitt återfrisknande ...eller hur man ska säga.

"Ätstörningar innebär att ens förhållande till mat och ätande har blivit ett problem. Man tänker mycket på vad och när man ska äta, eller på vad man inte ska äta Om man får ätstörningar brukar också tankarna på kroppen och om sig själv förändras, så att man blir sträng eller dömande mot sig själv. Ätstörningar kan se ut på olika sätt. Man kan vara livrädd för att äta ”fel” eller för att gå upp i vikt och knappt äta något alls. Eller äta jättemycket när man är själv, men inget alls när man är med andra. Kanske försöker man göra sig av med mat som man har ätit genom att till exempel kräkas eller träna hårt, eller så gömmer man mat.

Oavsett hur ens ätstörning är, påverkar det hur man tänker om sig själv och ens relationer med andra. Och en ätstörning innebär alltid att man stör kroppens naturliga funktioner. Det påverkar hur man mår och kan vara farligt för kroppen, och därför är det viktigt att man får hjälp så tidigt som möjligt


Många av tankarna som ätstörningar sätter igång brukar handla om att man vill ha kontroll. Man vill planera sånt som vad man ska äta nästa gång, hur man ska träna eller vad man ska säga till andra för att slippa äta. Man brukar också ha idéer om att man ska kompensera eller rätta till något man inte är nöjd med.

Det brukar bli jobbigt med alla tankar, de tar mycket tid och energi, och man brukar ha ångest. Önskan att ha kontroll kan också göra att man blir ensam. Man kanske inte följer med på fika eller fest för att man är orolig för att behöva äta, eller träffar kompisar och familj mindre för att slippa frågor om sin kropp eller hur man mår. Det känns jobbigt när andra lägger sig i vad man äter, och det är vanligt att man kommer med undanflykter.


Om man har ätstörningar brukar man vara väldigt fokuserad på hur kroppen ser ut och känns, och på sin vikt. Troligen uppfattar man sin kropp annorlunda än den är. Till exempel kan man tycka att man ser otränad ut fast man tränar ofta, att man väger för mycket fast man egentligen kan vara jättesmal, eller tycka att folk tittar på ens kropp mycket. Såna tankar är en del av sjukdomen.




Problemen med mat och ätande kan börja med att man bantar, alltså försöker gå ner i vikt. Man kan ha fått höra att man behöver det, är nyfiken på om det går att förändra sin kropp eller så kanske man vill visa någon att man kan bli smalare.

Om man har problem som känns svåra att lösa, kan det kännas som en sorts lösning att fokusera på något nära, sin egen kropp. Att kontrollera den genom bantning och träning kan ju ge resultat. I början kanske man får komplimanger, som kan kännas bra och uppmuntrande. Men istället för att bli nöjd blir man mindre avkopplad och fortsätter tänka på hur och vad man äter, och då ökar risken för att man kanske får en ätstörning.

Det är olika för olika personer varför man får ätstörningar. Nästan alltid beror det på en kombination av flera saker. Det kan till exempel handla om hur man tänker om sig själv och sin kropp, dålig självkänsla, att kroppen känns annorlunda efter puberteten eller på att det handlar mycket om utseende i TV och tidningar.

Man kan också ha en ärvd känslighet som gör att man lättare utvecklar ätstörningar om man bantar eller äter dåligt, det är nämligen så att alla inte tål att göra det. Ätstörningar kan också bero på att man har någon sjukdom eller att man mår dåligt på grund av till exempel prestationskrav eller att det är jobbigt hemma.

Ätstörningar hänger nästan alltid ihop med att man mår dåligt. Man kan vara nedstämd eller ha ångest, tycka illa om sig själv eller tycka att man inte är mycket värd. Eller så är man arg och vill göra sig själv illa.

En del mår dåligt innan de får ätstörningar, för andra kommer det med tiden. Det kan bero både på att alla jobbiga tankar på mat, ätande och kroppen tar energi från sånt som man brukar tycka är roligt, och komma som en reaktion från kroppen för att man inte äter så att man orkar må bra."

När man läser det så här, svart på vitt, det är jobbigt. Jag kan inte riktigt beskriva de känslor som väller fram förutom att det är SKIT JOBBIGT! Men som jag läste på en sida, man är inte sin ätstörning, det är något man är värd att bli av med. Måste bara försöka få in det i skallen. JAG ÄR VÄRD ATT BLI AV MED MIN ANOREXI. På något sätt. Men då kvarstår den lilla frågan, hur???

Nattens bravader.... :'( :'(

Natten i natt tog nog priset. Fy fan. Jag såg ju nu på morgonen att jag uppdaterat min status inatt på facebook, vilket jag inte har minne utav. Och nu när min man vaknade fick jag berättat för mig hur jag hade släpat upp honom ur sängen i natt, anledningen var min oro för Målle, han ville tydligen inte komma i9n efter att jag hade släppt ut honom. Jag hade enligt Morgan ståt på altanen och ropat efter honom, försökt locka in honom, och trott att timmerstocken som ligger vid gäststugan, den hade tydligen rört på sig och jag var överbevisad om att timmerstocken var Målle, Morgan som hade vart lite på lyset fick tänka efter en stund, tills han senare försökte få mig till sängen, och sa att Målle är inte ens hemma...Sen så har jag sovit med hela min håruppsättning hårnålar hårklämmor, smink, morgonrock, tights och pälstofflor...det här mååste få ett slut...Nu börjar det bli så läskigt...:'(

Lunch på ätstörningsenheten

Igår var jag på ätstörningsenheten. Lunch var tanken. Men kunde inte äta. SÅ arbetsterapeuten åt istället. Jag tror hon förstod mig på ett sätt, samtidigt som vi höll med om båda två att jag måste ha hjälp. Och jag är så innerligt trött på alla som hela tiden frågar, hur kan vi hjälpa dig? A men va fan, hade jag vetat det hade jag väl för bövelen inte vart här, då hade jag väl vart hemma och fixat problemet, eller hur?!? åh..jag vet ju inte ens själv. Vi pratade om det ena och det tredje, jag grät om vartannat, det var ledsamt att höra mina egna ord berätta om detta, varje dag är en plåga, varje dag är en kamp mot mina "hjärnspöken". Varje dag är en evigt tortyr liknande resa, som jag själv utsätter mig för, samt alla andra i min närhet, det vill säga Morgan. Han får all "skit", inget han definitivt förtjänar. Det är ett under att han står ut, jag tackar gudarna varje dag att han orkar med mig och att han inte ännu kastat ut mig, vilket jag tror att han gör snart om det inte blir bättre. Nästa orosmoment som ligger runt hörnet, det är att om mindre två veckor så arbetar jag hundra procent igen. Ärligt talat, jag vet inte hur det ska lyckas, eller hur jag ska lyckas. Morgan är överbevisad om att det kommer ta livet av mig ,att det kommer ta knäcken på mig och att vi kommer få spendera julen på sjukhuset, minst sagt så har denna veckan vart extremt känmslosam, känslig och en riktig PAIN IN THE ASS!!!!! Minimalt med sömn hela veckan, stress och oro inför mötet som var igår. Plus att det vart jobbigt på grund av min trötthet. Haft en bra dag idag, ligger just nu i soffan, känner ett relativt lugn just nu, tröttheten har börjat krypa på, och jag hade gärna stannat kvar här i soffan resten utav dagen :S

Skiter väl snart knäck....

GGood morgoon! Idag har jag verkligen vart uppe i arla morgonstund...vaknat till och från i natt..vid kvart över tre kände jag att det fick vara nog och gick upp. Tänkte att min man skulle få en god start på dagen, vilket han inte fick igår, som vanligt på grund av mig och mitt fantastiska humör. :S

Så jag har stekt pankisar. Var på väg att skriva att jag har en bulle i ugn, men tur att jag inte skrev det då det lätt kan misstolkas :P Jag har alltså skogsbärsmuffins i ugnen. SÅ nu blev det rätt.
Misslyckades med mina muffins igår. Testade lite hejvilt och ibland blir det awesome, ibland blir det verkligen inte det. Men man måste ju testa olika saker, för att veta om det fungerar, man kan ju aldrig utveckla ett recept om man inte är villig att freestyla lite :P

Är jävligt nervös över dagen, eller ja inte jobbet, blir en timma kortare på jobb idag på grund av att jag ska till varberg, så jag slutar redan klockan 11. Men ska dock vara i varberg klockan 12. Jag har fasat för denna dagen nu i över två veckor, känner mig stressad och lite halvt pressad. Jag ska äta lunch med en främling, jag som inte ens kan bygga mina knäckemackor framför Morgan, hur ska detta gå?? Jag har ju inte ätit riktig mat sen jesus gick i kortbyxor...och det var inte IGÅR!!!!

Blir nog till att sova en sväng när jag kommer hem från Varberg, om vår kära lille Målle tillåter, hade vart behövligt så att jag kan vara dräglig mot min man när han kommer hem!

Meningen med sömntabletter??

Det är lika roligt varenda gång när man vaknar "dagen efter" man tagit sömntabletter och man får höra den ena historian efter den andra om vad jag gjorde elelr inte gjorde...

Nu, ja nästan precis så fick jag höra, att två timmar efter jag tagit mina tabletter låg och höll på med facebook i mobilen, och det tog typ en kvart att få ihop en mening :S Jag har kommenterat saker, men som jag absolut inte har någon aning om, utan det har jag fått återberättat när jag vaknade samt fått se det själv. Det här är läskigt, Morgan berättar även att jag sa sent igår kväll eller sa och sa, jag proppsade på att han skulle åka iväg och spela innebandy ikväll. Men Morgan menade på at tdet är nog inte så käckt med min förkylning, men då hade jga med lite bars ton sagt ta några alvedon för fan å åk o spela innebandy, jag har inget som helst minne över detta och får ju givetvis dåligt samvete..sen så hade jag sagt o gjort andra saker med...som jag naturligtvis inte har en aning om. Jag pladdrar på om det ena o det tredje, nästan klubbar ner Morgan för att han ska ge mig halstabletter. :S Enligt Morgan så är jag såååå klarvaken, elelr ja, när jag pratar så låter jag helt vaken, men jag kan inte få ihop en mening på telefonen utan att det ska ta en kvart, till slut blir jag förbannad o väcker Morgan som får stava åt mig. Vafan, det här är ju scary!!!!!!!

Morgan fick med sig kaffe, smörgås, hallongrottor och två lunchlådor...gött!

Nu ska jag återgå till frostingen till muffinsen och mina choklad och kokosdrömmar!

Sväääättttigt!!!

Vilket avslut! 8 km power walk på 1 timme och 5 minuter..snabbaste hittills, trots att man var ute och slirade i natten. ( Nu har hunden ätit...shiiiit..ut å bajsa) å fy fan...tillbaka efter 20 minuters rastning av ett stycke hund så det blev ytterliggare några extra meter promenad...tur jag hann ladda batterierna med ett knäckebröd emellan :P ha ha.

Är genomsvett och genomtrött. Men det var det absolut värt. Gårdagen var mycket angenäm. Började i arla morgonstund. Eller nja, inte riktigt, men snudd på i och med att det var lördag och jag gick upp halv sju. Gjorde klart smörgåstårtan som skulle levereras i Göteborg, gjorde även en spontan tårta till min syster och hennes familj som jag skulle besöka..fick även passat på att snuffsa bebis..1 vecka och 4 dagar gammal?!? Helt underbar, man måste ju bara älska doften av en liten bebis och dess otroligt lena gosiga hud. Mm mys. Var även en snabb sväng med syster på backaplan. Sen vart det nästan så jag hade velat haft ett par saftblandare på bilen då det gick i ultra rapid fart hem, då vi skulle åka tillbaka till Göteborg bara tre timmar senare och jag var tvungen att åka hem och fixa till mig så man kunde se ut som folk. Eller ja, någorlunda iaf :P hähä. Började kvällen hemma hos Agge, sedan bar det ut till Park lane..hade det trevligt med massa glada härliga människor. Dock inga kommentarer ang park lane. Hemma vid halv tre snåret, var tvungen att förbereda för dagens stök i köket, skulle få besök av Linda som ville lära sig att göra tårtfluff och i och med att fluffet ska stå kallt i minst sex timmar så var jag tvungen att smälta bilarna kl 03 i natt, vilken idiot kommer påatt göra en sådan sak??? Jag tydligen, :P halv fyra var jag i säng, Morgan hade tagit min plats, för han var snäll att värma upp min sida av sängen innan jag skulle lägga mig, frös som en gnu, hade gjort hela kvällen, sjuuukt kallt inne på park lane och ute för den delen, att det kan blåsa så mycket bland höghusen där inne i stan..inte ens här ute på de öppna highlandsen blåser det ju såpass :) Halv nio stod jag åter på benen..shiit..börjar bli till åren för att vara ute å slarva nykter halva nätterna ;)

Idag har det vart fullt upp. Men nu ska jag ta min stinkande kropp, släpa mig in i en het dusch, dricka en kopp thé och slappa i soffan!!! För det är jag jävligt värd!!!!!!

Tack å hej helg, hej å hå vardag!

Gamla bilder...

Vad säger man, ..."det var bättre förr...."

Eller ja, man ska kanske inte säga bättre, men jag vet att det var inga "bekymmer" i den bemärkelsen som finns idag. Blir man någonsin riktigt nöjd som människa? Inte nöjd med hur jag såg ut då, och inte nöjd med hur jag ser ut idag, finns det något mellan ting?

Meeen om jag bara kan få ordning på mig själv snart så ska det väl rätta till sig!

Om du ändå visste vad som låg bakom...

Maybe I over do it some times, maybe I do more than what expects from me. Maybe I do try to please everyone to much sometimes. But have U ever consider WHY???

Have U ever had a mind telling U that your not good as you are? Or a mind echoing do it better, do it better, all the time, constantly, like it´s on repeat???

Tappar hoppet...det sista som är kvar...

Jag har liksom tappat hoppet om att få tillbaka mina sömn vanor, jag har ingen aning längre om vad jag ska göra. Gnistan och energin försvinner oxå ut genom fönstret när det blir så här, jag har inte längre bara mig själv att tänka på, jag måste hela tiden tänka på mitt humör, och det tar en massa energi bara det. Helst av allt skulle jag bara vilja ligga i min säng och inte göra ett skit en vecka eller två. Bara för att ligga och samla massa energi. Men när jag väl lagt mig så får jag dåligt samvete och kännerm ig lat, kroppen är på ett sätt väldigt rastlös och samtidigt orkeslös...härlig kombo va? Jag vet inte vad jag ska göra, det känns så jäkla trist...

Har iaf haft en lugn morgon, startade dagen med en promenad med Målle, och har gjort min egen version av amerikansk morotstårta. Den står på svalning just nu, men snart ska jag ta tag i den och göra frostingen. :) Efter förfrågningar så ska jag skicka ut recept på några godsaker som folk frågat efter :)

This is me, sick´n tired, it´s my time to shine!

Redan fredag. Veckorna springer iväg. Äter fortfarande det satans penicillinet. :( Jag har fem dagar kvar. Efter min bukplastik så åt jag ju antibiotika i fem veckor i sträck, kan säga att det satt sina spår, magen är heeeeel förstörd. Kan säga att det känns som man tappat tio kg på bara den fronten på grund av hur magen är :( Så jag har starka funderingar på att ge upp kuren, för det är ju så underbart roligt :S Men har iaf fått utskrivet nya insomningstabletter, som hör och häpna fungerar, det har bara tagit ett halvår. Enda tabletterna som jag inte yrar på ( en vända med dessa pillerna så yrade jag om småspindlar som skulle hjälpa Morgan att tvätta lastbilen) ja ni hör ju. haha. Men får ej ta dessa varje dag, men vi kom fram till att det är helt ok att jag tar dem iaf de dagarna jag är ledig. Skönt att få kunna sova hela nätter utan ngt avbrott. Efter ett halvår med riktigt störd sömn, så är lyckan total, för andra piller vi testat har gjort mig helt apatisk dagen efter, jag har sovit helt ok på dem, men legat som ett kolli halva dagarna innan jag blivit människa. Och det är ju inte så underbart. Så det är skönt att vi hittat något som fungerar, för sömnen är ju mycket som spelar roll när det kommer till mitt fantastiska humör. :S Men men

Nu till något roligare, var ju på ätstörningsenheten i måndags, oh jisses, jag är glad över att jag inte är helt dement ännu, jag blev utfrågad om allt, ALLT, det jag kom ihåg efter födseln till i måndags morse i princip. Förhållandet gentemot mat, sociala kontakter, hur det såg ut då, hur det ser ut bnu, hur det sett ut det senaste halvåret med mera. Jag blev utfrågad om det mesta, mina föräldrar, mina vänner, skoltiden (från grundskolan till det att jag slutade gymnasiet), de frågade en hel del om Morgan..ja vi har nog gått igenom hela registret, och sen självklart var det läkareundersökning och jag fick strippa ner till bara skinnet. Obehagligt!! Där står jag i halv string och bh :S känndes inte AAAALLS märkligt och alldeles jätte fel. Man kände sig utstuderat som ett motiv på museet. :( huha! Det gjorde kontroller, vägning och mätning av längd, och det negativa var väl att jag hade gått ner några kilo till, i slutet av sommaren pendlade jag ju upp tre kg på grund av min sjukdom, men dem är nu borta och nu ligger jag på 54 kg. Medan jag klädde mig själv rusade läkaren ut ur rummet för att snabbt prata ihop sig med sin psykologkollega som var med på mötet. Kan säga att utfrågningen höll på i två timmar, huuuh.Så nu jag var klädd och tillbaka i konferensrummet och satt mig ned, så sa läkaren att ja nu har vi pratat i hop och, du har ett väldigt farligt leverne :'( ditt leverne nu kommer ta livet av dig så småningom (Brutala ord, men sanna, det var bara några ord av de "hårda ord" de använde)
Det var ett känslosamt möte, nu har jag fått vad som känns som en lagbok i storleksmässigt med tider för återbesök, första återbesöket är den 15 november, då ska jag äta lunch med en arbetsterapeut, en person jag aldrig träffat, hur fan ska det gå till när jag inte ens kan bygga min knäckemacka framför Morgan?? Sen så var det massa fler tider i november, men det var det som skrämde mig mest, jag är hyper stressad över detta. Men pratade med min läkare på telefon igår och som han sa, det kommer vara riktigt tufft, riktigt tufft och fantastiskt jobbigt i början, det är att räkna med. Men att går det vägen så kommer det ju bli bättre, men det kommer ta tid! Ja, har jag klarat mig så här länge, så några månader till lär jag väl klara?!?!

Åkte med Mojje i lastbilen igår! Härligt! Kul att äntligen orka följa med igen! 

"I've always been the kind of girl, That hid my face , So afraid to tell the world What I've got to say.

But I have this dream, Right inside of me, I'm gonna let it show, it's time- To let you know

Do you know what it's like To feel so in the dark, To dream about a life Where you're the shining star

Even though it seems Like it's too far away I have to believe in myself. It's the only way

This is real, This is me, I'm exactly where I'm supposed to be, now Gonna let the light, shine on me

Now I've found, who I am, There's no way to hold it in. No more hiding who I want to be

This is me"