Domen

Allt ni läser i detta inlägget, tänk på att alla kan uppfatta en text olika, ta till sig det på olika sätt.

Som sagt idag föll domen, jag har vart redigt nervös över hur detta skulle sluta, dels med tanke på representantens ord förra gången. Men nu iaf så har dem haft konferens om mig, min diagnos, min behandling med mera.

Resultatet lyder:

Jag är diagnostiserad med ätstörning UNS (Utan närmare specifikation) med anorektiska inslag. Jag hatar mig själv, jag försummar mig själv, jag utsätter min kropp för tyranni. Jag bestraffar den genom svält, att äta minimalt, d,v,s två knäckebröd om dagen ibland blir det bara ett knäckebröd. Jag har haft ätstörnig under många års tid, hon tyckte det var synd att det inte uppdagades innan min gastric bypass i och med att det har förvärrat det hela. Jag lever i tron om att jag är misslyckad, allt jag gör är misslyckat. Och det beror i stort sett till 90 procent av hur det såg ut innan operationen. På det sättet så straffar jag min kropp nu och kontrollerar genom tyranni allt som kommer in genom munnen. Depression, oro och ångest. Allt är mat och vikt relaterat ska tilläggas.

Behandling:

Jag tackade ja till behandling. Det som de använder sig av på ätstörningsenheten är dagvård, att man spenderar dagarna där, äter och så vidare. Men jag passade inte in där nu sa hon. Jag har en grav ätstörning, så därför platsar jag inte där. Istället kommerj ga få en ssk kontakt på enheten, som ska fungera som en kontaktperson, ett stöd och så skulle jag kunna få måltidsstöd. Jag ska träffa ssk Elna inom jätte kort. Min representant har satt en deadline, för min skull, jag ska träffa ssk 10 gånger, om det fortfarande inte lett någonstans, att jag fortfarande står och trampar vatten, så vidtas andra åtgärder och i nuläget är sjukhusvård det enda.

Målsättning: Sluta ljuga om mina matvanor vissa dagar. Involvera de närmsta, gå igenom för dem vad det är jag tampas med varje dag, ge dem en inblick i att detta pågått i flera flera årstid, min oro och ångest angående vikt och min kroppssyn.
'Frågor på det??

Massa to-do!! :D

Fredag...min tredje lediga dag..klagar inte. Är gräsänka hela dagen och halva natten då sambon är på julbord ikväll. Jag har fått gjort lite grann, men mer väntas. Har gjort mig en to-do-list...som jag sakteligen ska beta av så smått, har redan lyckats beta av några grejer.

1.Leverera kakor.
2. Fyllt på kyl, frys och skafferi.
3. Gjort en ny tårtbotten samt fyllningar.
4. Gjort min magiska marinad och lagt fläskfilén för en badstund.

att göra

5. Tillaga köttet
6. Städa, tvätta och sånt tråkigt som måste göras
7. Göra färdigt tårtorna

Har säkert glömt något, har fortsatt min träning med Målle och ska fortsätta i eftermiddag under promenaden oxå. Vi måste bli lite strängare mot honom, då han börjat komma in i "trotsåldern"..så ett fast järngrepp hädanefter :P

Kommer no att stendäcka i soffan ikväll. Tur att jag är gräsänka då..men planen är att ha chickflickmaraton...

Ser fram emot en kväll på Liseberg och julmarknaden imorgon med underbara systrar, respektive och vänner. Ska bli så mysigt. Det är helt obeskrivligt magiskt att gå på julmarknaden och ett plus i kanten är ju oxå att det är snö. Det gör det mer underbart, om det går.

Tack till min snälla kollega som gick med på att byta pass under helgen med mig så jag kunde få möjlighet att fira min födelsedag på Liseberg. STORT TACK!! <3

ha en underbar helg, andra advent!!

Hej mitt vinterland!

Du är såå efterlängtad att du inte kan ana! Igår skrek jag efter snö, eller tja nästan iaf, inte boksravligt och inte heller verbalt :P men ändå, nästan. Till min förtjusning så vaknade jag imorse till ett vitt landskap och snö som singlade ner från himlen. Det är så lite som gör för att man ska må bra....ända in i själen. Hoppas snön ligger kvar hela veckan för då kommer besöket på julmarknaden att bli alldeles jätte magiskt och fantastiskt.Ni måste ju hålla med mig om att efter en grå och trist och framförallt regning höst så är det en stor lättnad när den första snön faller, allt är vitt och ljust. Så vackert. Man får palta på sig massor av kläder så man rullar fram som ett michelin däck..Som idag, det har vart 10 minus, jag har haft mina snöskor, tights och ett par termobyxor, en fleece tröja och en dunjacka och jag vart varmare idag än i höst. SÅååå häärligt att jag nästan vill hjula :P

Här är en bild jag tog från vår förmiddags promenad. Jag visste inte hur Mållebus skulle reagera på snön i och med att han aldrig sett snö innan, men han fullkomligt älskade det och jag vet inte hur många gånger jag höll på att ramla ihop i en hög för att jag skrattade så mycket. Ja, jag skrattade åt honom, för att han är så klantig och klumpig men så otroligt charmig på samma gång, han sprang så snön bara yrde och helt plötsligt så druttade han omkull i snön, ja synen var obetalbar.

Har även gjort tre väggar till vårt pepparkaksborg, får se om det går att sätta ihop då jag inte använt mig utav någon mall utan skurit på frihand, fick även gjort en till sars med pepparkaksdeg, så skulle det inte gå så har jag ju deg för 300 pepparkakor så jag kan ju göra nya väggar menar jag.

Haft en mysig kväll på jobbet, men nu är jag helt slut. Försökt trötta ut vår stackars vovve som fått vara ensam större delen av kvällen då det körde ihop sig för Morgan, tycker så synd om honom, gick upp halv fem för att lasta asfalt i tagene klockan 06, när jag pratade med honom vid halv tolv snåret, då plogade han snö..och nu klockan 23 plogar han fortfarande och kommer få vara ute hela natten. SÅ jag hoppas innerligt att de som kör till jobbet imorgon är riktigt jävla nöjda och tacksamma. För att dem kan få komma ut på plogade vägar eller tex ha sina sambos hemma. huh...

Nä nu ska jag och bus nana. Klock-j'veln ringer ju 05.....

Najtinajt! <3

Ovissheten är tung att bära

Går fortfarande på utredning hos ätstörningsenheten, den 13 får jag reda på oim jag får "stanna kvar", eller rättarew sagt om jag är kvalificerad till vård. Som Morgan sa, det är som det tv programmet vi såg, känns nästan som om du skulle behöva gå ner 10 kg till innan du får vård. Tragiskt men det känns nästan så.

Men till något mycket roligare, nu har jag precis lagt in min pepparkaksdeg i kylen, den skal igga där och gotta sig i minst ett dygn. MM luktar ju så ljuvligt med nejlika och de övriga ingredienserna, det doftar verkligen jul och det gör ju inte att man längtar ännu mer iaf. Så mozartkulorna, bountybollarna, pepparkaksdegen och knäcken är klara, så det som är kvar är den mjuka pepparkakan, lussebullarna, saffranskakan och att göra själva pepparkakorna. ÅÅÅh det kommer bli så mysigt!!

Jobbat 7-12 idag och hade en bra dag. Det var att göra hela tiden men ändå lugnt och skönt. Imorgon blir det samma tid. Sen är det helg. Ljuvligt!!

Baka baka liten kaka

75 bountybollar, 30 mozartkulor och en pepparkakscheesecake..gjorde jag igår kväll. Blev lite fler bountybollar än vad jag hade räknat med, men det går aloltid åt på ngt vis :P
Idag blir det inte många knop, ska iväg på´läkarbesök om en timme, hade nästan förträngt det igår, så det var ju tur man kom på det. :P
Får se vad som orkas med idag, är galet trött. Och inatt var jag nog bra snurrig, vaknade av att jag var grymt kissenödig, gick ner på toa höll på att somna på toan, nickade till flera gånger, tänkte för mig själv när jag satt på toan att shit vad trött jag är idag, hm, gick upp, satte på kaffe och gick ut och tog en cig. Gick in, kollade klockan, 02:45, vafalls, kaffet höll på att rinna ner, jag gick rakar vägen till sängen. Morgan vaknade väl runt halv fyra tiden och tyckte sig känna en kaffe doft i köket. haha. Men det var ju på ett sätt bra, då fick han ju kaffe innan han stack till jobbet haha.

Igår äntligen lyckades jag hitta två julstrumpor, hade i stort sett letat genom hela varberg, och när jag precis var på väg att ge upp, då fick jag ett tips. Då vart jag glad, men det finns fortfarande en sak jag letar efter, som funnits i handeln för mååånga år sedan, troligtvis har de väl slutat sälja dem just när jag behöver/vill ha en sådan. Får ta en kik till. :)

Som sagt idag ska jag och Målle greja hemma, samt att vi ska göra två sorters fudge. Ska bli skoj!

Penistårta är skoj!

Haha ja det är nog den roligaste tårtan hittills förutom kvinnokroppen jag gjorde..hehe..det ska bli kul att modellera den lilla penisen imorgon. Bottnarna är färdiga, nu väntar jag bara på att tomtefluffet ska kylas ner så jag kan fluffa det, sen ska tårtan fyllas och imorgon börjar det roliga..ska smeka till penisen ordentligt :P hahaha

Idag är det torsdag vilket innebär att Martina har makten i tv soffan. YYYÄÄÄÄÄÄSSSSS!! Det innebär naturligtvis finalen av hela sverige bakar, ett avsnitt av revenge och sen ska det klämmas in ett avsnitt av hells kitchen och sen var det ngt tjockis program oxå..tror det hette aldrig mera stor eller ngt i den stilen. woohoo..är barnlös oxå...

Ni vet talesättet "man saknar inte kon förrän båset är tomt"...igår hade jag nästan mist min ko. Det var ingen rolig upplevelse.
Är lite orolig över min kropp, den mår som sagt inte allt för väl, och jag är orolig över mitt hb, som skjutit i höjden de senaste veckorna..för några veckor sen låg det på 138...och för två veckor sedan låg det på 150. Och med tanke på mitt leverne, så borde det vara i botten då t ex mitt järn intag är obefintligt..men sedan höjs ju hb utav att kroppen t ex är uttorkad. Jag har väl allvarliga funderingar på om jag inte skulle lägga in mig själv. Men vet inte hru jag ska gå tillväga. Huvudvärken jag haft de senaste dagarn har inte vart utav denna värld. Igår, om jag hade kunnat spy hade jag gjort det, på grund av huvudvärken. Från morgonkvisten fram till 13 tiden så allt som kom ner i strupen åkte ut igen, det hann inte ens komma ner till magsäcken. Så jag hävde mig över handfatet ett ex antal gånger av ren reflex när hulkningarna satte igång, trots att jag inte kan spy...urs..riktigt otrevligt. Vaknade även idag med huvudvärk...urs..men den gick som tur över ganska så snabbt idag. Men det är jag och alvedonen. vi är bundisar :S

Imorgon är det ännu ett möte på ätstörningsenheten..wish me luck!!

Make it or break it....

Blev en ofrivillig dag hemma idag, vaknade med jordens migrän och all vätska som gick ner vändes upp igen i form av kväljningar, fick häva mig över handfatet ett antal gånger. Tur man inte kan spy..men jävlars vad illa jag mådde. Det är mycket bättre nu, huvudvärken verkar bli bättre och bättre och jag har fått i mig te och en knäckemacka. Skönt.Men är riktigt matt i kroppen.

Stackars Mållebus är grymt uttråkad med en matte som bara ligger på soffan och gnyr. Och som definitivt inte är någon värdig lekkamrat idag.

Nu är det vinna eller försvinna, make it or break it. Trodde aldrig att jag skulle kunna såra en annan människa som jag älskar av hela mitt hjärta. Jag har tagit ifrån honom livet, glädjen och nuet. Jag sårar dig mer och mer för var dag som går. Att du orkat så här länge kan ingen människa förstå och inte jag heller. Jag älskar dig av hela mitt hjärta men för din skull, så tycker jag att du ska göra det som är bäst för dig, för att du ska må väl.

Så make it or break it....valet är mitt!

Info om ätstörningar

ÅÅh jobbigt! Hade ett möte på ätstörningsenheten idag. Kom dit. Psykologen sa till mig med en gång att hon skulle ställa sjutusen frågor, som de gjorde vid första samtalet. Jaha sa jag och frågade hur lång tid det skulle ta. Två timmar sa hon. Varpå jag utbrister, men jag ska börja jobba om två timmar. Hon menade på att det skulle jag ha vetat om, eller räknat med att det skulle ta två timmar och å undrade hon om jag kunde ringa jobbet och säga att jag skulle bli sen. Hur ska jag kunna veta att mötet skulle ta två timmar när det inte stod på lappen? Det kan jag ju inte ta förgivet, men det skulle jag tydligen gjort. Hon blev nog lite irriterad, men det är ju inte mitt fel att dem är dåliga på att informera. Hade det stått på lappen så hade det ju inte vart några problem. Vi fick bokat om iaf, tills på fredag, min lediga dag..Kommer bli riktigt tufft med ännu ett "utfrågnings möte" men jag antar att det är em del utav "rehabiliteringen". Eller ja, vi har väl inte kommit till rehabiliteringsfasen ännu, men man kanske kan säga en del utav mitt återfrisknande ...eller hur man ska säga.

"Ätstörningar innebär att ens förhållande till mat och ätande har blivit ett problem. Man tänker mycket på vad och när man ska äta, eller på vad man inte ska äta Om man får ätstörningar brukar också tankarna på kroppen och om sig själv förändras, så att man blir sträng eller dömande mot sig själv. Ätstörningar kan se ut på olika sätt. Man kan vara livrädd för att äta ”fel” eller för att gå upp i vikt och knappt äta något alls. Eller äta jättemycket när man är själv, men inget alls när man är med andra. Kanske försöker man göra sig av med mat som man har ätit genom att till exempel kräkas eller träna hårt, eller så gömmer man mat.

Oavsett hur ens ätstörning är, påverkar det hur man tänker om sig själv och ens relationer med andra. Och en ätstörning innebär alltid att man stör kroppens naturliga funktioner. Det påverkar hur man mår och kan vara farligt för kroppen, och därför är det viktigt att man får hjälp så tidigt som möjligt


Många av tankarna som ätstörningar sätter igång brukar handla om att man vill ha kontroll. Man vill planera sånt som vad man ska äta nästa gång, hur man ska träna eller vad man ska säga till andra för att slippa äta. Man brukar också ha idéer om att man ska kompensera eller rätta till något man inte är nöjd med.

Det brukar bli jobbigt med alla tankar, de tar mycket tid och energi, och man brukar ha ångest. Önskan att ha kontroll kan också göra att man blir ensam. Man kanske inte följer med på fika eller fest för att man är orolig för att behöva äta, eller träffar kompisar och familj mindre för att slippa frågor om sin kropp eller hur man mår. Det känns jobbigt när andra lägger sig i vad man äter, och det är vanligt att man kommer med undanflykter.


Om man har ätstörningar brukar man vara väldigt fokuserad på hur kroppen ser ut och känns, och på sin vikt. Troligen uppfattar man sin kropp annorlunda än den är. Till exempel kan man tycka att man ser otränad ut fast man tränar ofta, att man väger för mycket fast man egentligen kan vara jättesmal, eller tycka att folk tittar på ens kropp mycket. Såna tankar är en del av sjukdomen.




Problemen med mat och ätande kan börja med att man bantar, alltså försöker gå ner i vikt. Man kan ha fått höra att man behöver det, är nyfiken på om det går att förändra sin kropp eller så kanske man vill visa någon att man kan bli smalare.

Om man har problem som känns svåra att lösa, kan det kännas som en sorts lösning att fokusera på något nära, sin egen kropp. Att kontrollera den genom bantning och träning kan ju ge resultat. I början kanske man får komplimanger, som kan kännas bra och uppmuntrande. Men istället för att bli nöjd blir man mindre avkopplad och fortsätter tänka på hur och vad man äter, och då ökar risken för att man kanske får en ätstörning.

Det är olika för olika personer varför man får ätstörningar. Nästan alltid beror det på en kombination av flera saker. Det kan till exempel handla om hur man tänker om sig själv och sin kropp, dålig självkänsla, att kroppen känns annorlunda efter puberteten eller på att det handlar mycket om utseende i TV och tidningar.

Man kan också ha en ärvd känslighet som gör att man lättare utvecklar ätstörningar om man bantar eller äter dåligt, det är nämligen så att alla inte tål att göra det. Ätstörningar kan också bero på att man har någon sjukdom eller att man mår dåligt på grund av till exempel prestationskrav eller att det är jobbigt hemma.

Ätstörningar hänger nästan alltid ihop med att man mår dåligt. Man kan vara nedstämd eller ha ångest, tycka illa om sig själv eller tycka att man inte är mycket värd. Eller så är man arg och vill göra sig själv illa.

En del mår dåligt innan de får ätstörningar, för andra kommer det med tiden. Det kan bero både på att alla jobbiga tankar på mat, ätande och kroppen tar energi från sånt som man brukar tycka är roligt, och komma som en reaktion från kroppen för att man inte äter så att man orkar må bra."

När man läser det så här, svart på vitt, det är jobbigt. Jag kan inte riktigt beskriva de känslor som väller fram förutom att det är SKIT JOBBIGT! Men som jag läste på en sida, man är inte sin ätstörning, det är något man är värd att bli av med. Måste bara försöka få in det i skallen. JAG ÄR VÄRD ATT BLI AV MED MIN ANOREXI. På något sätt. Men då kvarstår den lilla frågan, hur???

Nattens bravader.... :'( :'(

Natten i natt tog nog priset. Fy fan. Jag såg ju nu på morgonen att jag uppdaterat min status inatt på facebook, vilket jag inte har minne utav. Och nu när min man vaknade fick jag berättat för mig hur jag hade släpat upp honom ur sängen i natt, anledningen var min oro för Målle, han ville tydligen inte komma i9n efter att jag hade släppt ut honom. Jag hade enligt Morgan ståt på altanen och ropat efter honom, försökt locka in honom, och trott att timmerstocken som ligger vid gäststugan, den hade tydligen rört på sig och jag var överbevisad om att timmerstocken var Målle, Morgan som hade vart lite på lyset fick tänka efter en stund, tills han senare försökte få mig till sängen, och sa att Målle är inte ens hemma...Sen så har jag sovit med hela min håruppsättning hårnålar hårklämmor, smink, morgonrock, tights och pälstofflor...det här mååste få ett slut...Nu börjar det bli så läskigt...:'(

Lunch på ätstörningsenheten

Igår var jag på ätstörningsenheten. Lunch var tanken. Men kunde inte äta. SÅ arbetsterapeuten åt istället. Jag tror hon förstod mig på ett sätt, samtidigt som vi höll med om båda två att jag måste ha hjälp. Och jag är så innerligt trött på alla som hela tiden frågar, hur kan vi hjälpa dig? A men va fan, hade jag vetat det hade jag väl för bövelen inte vart här, då hade jag väl vart hemma och fixat problemet, eller hur?!? åh..jag vet ju inte ens själv. Vi pratade om det ena och det tredje, jag grät om vartannat, det var ledsamt att höra mina egna ord berätta om detta, varje dag är en plåga, varje dag är en kamp mot mina "hjärnspöken". Varje dag är en evigt tortyr liknande resa, som jag själv utsätter mig för, samt alla andra i min närhet, det vill säga Morgan. Han får all "skit", inget han definitivt förtjänar. Det är ett under att han står ut, jag tackar gudarna varje dag att han orkar med mig och att han inte ännu kastat ut mig, vilket jag tror att han gör snart om det inte blir bättre. Nästa orosmoment som ligger runt hörnet, det är att om mindre två veckor så arbetar jag hundra procent igen. Ärligt talat, jag vet inte hur det ska lyckas, eller hur jag ska lyckas. Morgan är överbevisad om att det kommer ta livet av mig ,att det kommer ta knäcken på mig och att vi kommer få spendera julen på sjukhuset, minst sagt så har denna veckan vart extremt känmslosam, känslig och en riktig PAIN IN THE ASS!!!!! Minimalt med sömn hela veckan, stress och oro inför mötet som var igår. Plus att det vart jobbigt på grund av min trötthet. Haft en bra dag idag, ligger just nu i soffan, känner ett relativt lugn just nu, tröttheten har börjat krypa på, och jag hade gärna stannat kvar här i soffan resten utav dagen :S

Skiter väl snart knäck....

GGood morgoon! Idag har jag verkligen vart uppe i arla morgonstund...vaknat till och från i natt..vid kvart över tre kände jag att det fick vara nog och gick upp. Tänkte att min man skulle få en god start på dagen, vilket han inte fick igår, som vanligt på grund av mig och mitt fantastiska humör. :S

Så jag har stekt pankisar. Var på väg att skriva att jag har en bulle i ugn, men tur att jag inte skrev det då det lätt kan misstolkas :P Jag har alltså skogsbärsmuffins i ugnen. SÅ nu blev det rätt.
Misslyckades med mina muffins igår. Testade lite hejvilt och ibland blir det awesome, ibland blir det verkligen inte det. Men man måste ju testa olika saker, för att veta om det fungerar, man kan ju aldrig utveckla ett recept om man inte är villig att freestyla lite :P

Är jävligt nervös över dagen, eller ja inte jobbet, blir en timma kortare på jobb idag på grund av att jag ska till varberg, så jag slutar redan klockan 11. Men ska dock vara i varberg klockan 12. Jag har fasat för denna dagen nu i över två veckor, känner mig stressad och lite halvt pressad. Jag ska äta lunch med en främling, jag som inte ens kan bygga mina knäckemackor framför Morgan, hur ska detta gå?? Jag har ju inte ätit riktig mat sen jesus gick i kortbyxor...och det var inte IGÅR!!!!

Blir nog till att sova en sväng när jag kommer hem från Varberg, om vår kära lille Målle tillåter, hade vart behövligt så att jag kan vara dräglig mot min man när han kommer hem!

Meningen med sömntabletter??

Det är lika roligt varenda gång när man vaknar "dagen efter" man tagit sömntabletter och man får höra den ena historian efter den andra om vad jag gjorde elelr inte gjorde...

Nu, ja nästan precis så fick jag höra, att två timmar efter jag tagit mina tabletter låg och höll på med facebook i mobilen, och det tog typ en kvart att få ihop en mening :S Jag har kommenterat saker, men som jag absolut inte har någon aning om, utan det har jag fått återberättat när jag vaknade samt fått se det själv. Det här är läskigt, Morgan berättar även att jag sa sent igår kväll eller sa och sa, jag proppsade på att han skulle åka iväg och spela innebandy ikväll. Men Morgan menade på at tdet är nog inte så käckt med min förkylning, men då hade jga med lite bars ton sagt ta några alvedon för fan å åk o spela innebandy, jag har inget som helst minne över detta och får ju givetvis dåligt samvete..sen så hade jag sagt o gjort andra saker med...som jag naturligtvis inte har en aning om. Jag pladdrar på om det ena o det tredje, nästan klubbar ner Morgan för att han ska ge mig halstabletter. :S Enligt Morgan så är jag såååå klarvaken, elelr ja, när jag pratar så låter jag helt vaken, men jag kan inte få ihop en mening på telefonen utan att det ska ta en kvart, till slut blir jag förbannad o väcker Morgan som får stava åt mig. Vafan, det här är ju scary!!!!!!!

Morgan fick med sig kaffe, smörgås, hallongrottor och två lunchlådor...gött!

Nu ska jag återgå till frostingen till muffinsen och mina choklad och kokosdrömmar!

Sväääättttigt!!!

Vilket avslut! 8 km power walk på 1 timme och 5 minuter..snabbaste hittills, trots att man var ute och slirade i natten. ( Nu har hunden ätit...shiiiit..ut å bajsa) å fy fan...tillbaka efter 20 minuters rastning av ett stycke hund så det blev ytterliggare några extra meter promenad...tur jag hann ladda batterierna med ett knäckebröd emellan :P ha ha.

Är genomsvett och genomtrött. Men det var det absolut värt. Gårdagen var mycket angenäm. Började i arla morgonstund. Eller nja, inte riktigt, men snudd på i och med att det var lördag och jag gick upp halv sju. Gjorde klart smörgåstårtan som skulle levereras i Göteborg, gjorde även en spontan tårta till min syster och hennes familj som jag skulle besöka..fick även passat på att snuffsa bebis..1 vecka och 4 dagar gammal?!? Helt underbar, man måste ju bara älska doften av en liten bebis och dess otroligt lena gosiga hud. Mm mys. Var även en snabb sväng med syster på backaplan. Sen vart det nästan så jag hade velat haft ett par saftblandare på bilen då det gick i ultra rapid fart hem, då vi skulle åka tillbaka till Göteborg bara tre timmar senare och jag var tvungen att åka hem och fixa till mig så man kunde se ut som folk. Eller ja, någorlunda iaf :P hähä. Började kvällen hemma hos Agge, sedan bar det ut till Park lane..hade det trevligt med massa glada härliga människor. Dock inga kommentarer ang park lane. Hemma vid halv tre snåret, var tvungen att förbereda för dagens stök i köket, skulle få besök av Linda som ville lära sig att göra tårtfluff och i och med att fluffet ska stå kallt i minst sex timmar så var jag tvungen att smälta bilarna kl 03 i natt, vilken idiot kommer påatt göra en sådan sak??? Jag tydligen, :P halv fyra var jag i säng, Morgan hade tagit min plats, för han var snäll att värma upp min sida av sängen innan jag skulle lägga mig, frös som en gnu, hade gjort hela kvällen, sjuuukt kallt inne på park lane och ute för den delen, att det kan blåsa så mycket bland höghusen där inne i stan..inte ens här ute på de öppna highlandsen blåser det ju såpass :) Halv nio stod jag åter på benen..shiit..börjar bli till åren för att vara ute å slarva nykter halva nätterna ;)

Idag har det vart fullt upp. Men nu ska jag ta min stinkande kropp, släpa mig in i en het dusch, dricka en kopp thé och slappa i soffan!!! För det är jag jävligt värd!!!!!!

Tack å hej helg, hej å hå vardag!

Gamla bilder...

Vad säger man, ..."det var bättre förr...."

Eller ja, man ska kanske inte säga bättre, men jag vet att det var inga "bekymmer" i den bemärkelsen som finns idag. Blir man någonsin riktigt nöjd som människa? Inte nöjd med hur jag såg ut då, och inte nöjd med hur jag ser ut idag, finns det något mellan ting?

Meeen om jag bara kan få ordning på mig själv snart så ska det väl rätta till sig!

Om du ändå visste vad som låg bakom...

Maybe I over do it some times, maybe I do more than what expects from me. Maybe I do try to please everyone to much sometimes. But have U ever consider WHY???

Have U ever had a mind telling U that your not good as you are? Or a mind echoing do it better, do it better, all the time, constantly, like it´s on repeat???

Tappar hoppet...det sista som är kvar...

Jag har liksom tappat hoppet om att få tillbaka mina sömn vanor, jag har ingen aning längre om vad jag ska göra. Gnistan och energin försvinner oxå ut genom fönstret när det blir så här, jag har inte längre bara mig själv att tänka på, jag måste hela tiden tänka på mitt humör, och det tar en massa energi bara det. Helst av allt skulle jag bara vilja ligga i min säng och inte göra ett skit en vecka eller två. Bara för att ligga och samla massa energi. Men när jag väl lagt mig så får jag dåligt samvete och kännerm ig lat, kroppen är på ett sätt väldigt rastlös och samtidigt orkeslös...härlig kombo va? Jag vet inte vad jag ska göra, det känns så jäkla trist...

Har iaf haft en lugn morgon, startade dagen med en promenad med Målle, och har gjort min egen version av amerikansk morotstårta. Den står på svalning just nu, men snart ska jag ta tag i den och göra frostingen. :) Efter förfrågningar så ska jag skicka ut recept på några godsaker som folk frågat efter :)

This is me, sick´n tired, it´s my time to shine!

Redan fredag. Veckorna springer iväg. Äter fortfarande det satans penicillinet. :( Jag har fem dagar kvar. Efter min bukplastik så åt jag ju antibiotika i fem veckor i sträck, kan säga att det satt sina spår, magen är heeeeel förstörd. Kan säga att det känns som man tappat tio kg på bara den fronten på grund av hur magen är :( Så jag har starka funderingar på att ge upp kuren, för det är ju så underbart roligt :S Men har iaf fått utskrivet nya insomningstabletter, som hör och häpna fungerar, det har bara tagit ett halvår. Enda tabletterna som jag inte yrar på ( en vända med dessa pillerna så yrade jag om småspindlar som skulle hjälpa Morgan att tvätta lastbilen) ja ni hör ju. haha. Men får ej ta dessa varje dag, men vi kom fram till att det är helt ok att jag tar dem iaf de dagarna jag är ledig. Skönt att få kunna sova hela nätter utan ngt avbrott. Efter ett halvår med riktigt störd sömn, så är lyckan total, för andra piller vi testat har gjort mig helt apatisk dagen efter, jag har sovit helt ok på dem, men legat som ett kolli halva dagarna innan jag blivit människa. Och det är ju inte så underbart. Så det är skönt att vi hittat något som fungerar, för sömnen är ju mycket som spelar roll när det kommer till mitt fantastiska humör. :S Men men

Nu till något roligare, var ju på ätstörningsenheten i måndags, oh jisses, jag är glad över att jag inte är helt dement ännu, jag blev utfrågad om allt, ALLT, det jag kom ihåg efter födseln till i måndags morse i princip. Förhållandet gentemot mat, sociala kontakter, hur det såg ut då, hur det ser ut bnu, hur det sett ut det senaste halvåret med mera. Jag blev utfrågad om det mesta, mina föräldrar, mina vänner, skoltiden (från grundskolan till det att jag slutade gymnasiet), de frågade en hel del om Morgan..ja vi har nog gått igenom hela registret, och sen självklart var det läkareundersökning och jag fick strippa ner till bara skinnet. Obehagligt!! Där står jag i halv string och bh :S känndes inte AAAALLS märkligt och alldeles jätte fel. Man kände sig utstuderat som ett motiv på museet. :( huha! Det gjorde kontroller, vägning och mätning av längd, och det negativa var väl att jag hade gått ner några kilo till, i slutet av sommaren pendlade jag ju upp tre kg på grund av min sjukdom, men dem är nu borta och nu ligger jag på 54 kg. Medan jag klädde mig själv rusade läkaren ut ur rummet för att snabbt prata ihop sig med sin psykologkollega som var med på mötet. Kan säga att utfrågningen höll på i två timmar, huuuh.Så nu jag var klädd och tillbaka i konferensrummet och satt mig ned, så sa läkaren att ja nu har vi pratat i hop och, du har ett väldigt farligt leverne :'( ditt leverne nu kommer ta livet av dig så småningom (Brutala ord, men sanna, det var bara några ord av de "hårda ord" de använde)
Det var ett känslosamt möte, nu har jag fått vad som känns som en lagbok i storleksmässigt med tider för återbesök, första återbesöket är den 15 november, då ska jag äta lunch med en arbetsterapeut, en person jag aldrig träffat, hur fan ska det gå till när jag inte ens kan bygga min knäckemacka framför Morgan?? Sen så var det massa fler tider i november, men det var det som skrämde mig mest, jag är hyper stressad över detta. Men pratade med min läkare på telefon igår och som han sa, det kommer vara riktigt tufft, riktigt tufft och fantastiskt jobbigt i början, det är att räkna med. Men att går det vägen så kommer det ju bli bättre, men det kommer ta tid! Ja, har jag klarat mig så här länge, så några månader till lär jag väl klara?!?!

Åkte med Mojje i lastbilen igår! Härligt! Kul att äntligen orka följa med igen! 

"I've always been the kind of girl, That hid my face , So afraid to tell the world What I've got to say.

But I have this dream, Right inside of me, I'm gonna let it show, it's time- To let you know

Do you know what it's like To feel so in the dark, To dream about a life Where you're the shining star

Even though it seems Like it's too far away I have to believe in myself. It's the only way

This is real, This is me, I'm exactly where I'm supposed to be, now Gonna let the light, shine on me

Now I've found, who I am, There's no way to hold it in. No more hiding who I want to be

This is me"

En hästakur penicillin...nej tack!

Varit ledig fre-sön, riktigt lyxigt. Vart fullt upp hela helgen. Fredagen var relativt lugn, lite fix och trix hemma, storhandling på en fredag är ju dödens, men mat måste man ju tydligen ha :P, svärmor och Roger var på resande fot, så det blev trevligt kaffe besök, levererade födelsedagskaka och sedan blev det en låååång promenad med min man, we did good, 6,2 km. Hurtigt värre en fredag kväll. Upp tidigt på lördagen, halv sju helt bestämt.. :( gjorde färdigt biskvierna för en beställning, var och lämnade valpis hos tant S..skönt att kunna lämna honom hos någon man vet han har det bra hos. Hann till och med innan dess steka pannkisar till mannen ;) Sen for jag till kungsbacka och gjorde lite ärenden, men det kan jag ju skriva, jag var i kungsbacka och fixade ringarna. och självklart hanns ett besök på espresso house med naturligtvis :P

Det blev ett ja så det var ju skönt, men nej, vi har redan bestämt, vi ska inte gifta oss inom ett år, lika bra att klargöra det med en gång så det inte blir några missförstånd. Det fortsattes att grejas hemma med projekt målning jag hade startat på fredagen, haha typiskt mej haha :P

Vi började vår färd mot gekås kl 15, med ett stop på burger king i varberg, jag kan bespara er 15 kronor, köp för bövelen inte deras kaffe latte, det var som att dricka varm mjölk med ytterst lite hint av ngn kaffeböna där i, extremt liten kaffeböna..var väl nere på gekås strax efter fyra någongång, yaaa tänkte jag när jag såg att det inte var någon kö in, men jisses. Vi var ju inte ensamma där direkt. Men det gick rätt bra ändå. Tills vi kom till kassan typ vid 18 tiden..där blev vi ståendes i över en timma, inte så skoj som man kan tro ;)

Men tro det eller ej, vi överlevde. :D Styrde kosan snabbt hem, för nu var vi ganska så trötta och trötta på gekås. Hämtade lille skrutten hos Tant S. Han hade haft kul, busat med schäfer hela dagen, skoooj! Sen kom Loisan och Jimmie förbi, mycket trevligt!

Söndagen började riktigt tidigt den med, vid 6 tror jag huuuh. Men den började lugnare som tur var, gjorde frukost till min man och sen blev det morgonmys i soffan framför ett avsnitt av revenge, sen sattes det igång med röj med mera, klockan tickade som bara den, vid halv tio stod jag och gjorde lunch till Morgan, haha...tanken var ju sen att jag skulle till närakuten, eller ja, jag åkte dit, var där vid tolv, men jag vände i dörren, typ 20 stycken som satt och väntade, och man såg på dem att detta kommer ta lång tid, så jag gick fortare än fortast därifrån, och åkte till ÖoB istället. 

Väl hemma igen bakades det morotsfrallor och morotsmuffin. Kan säga att det doftade gudomligt i hela huset igår em och kväll. mmmmums!

Mums!! I och med att jag fortfarande hade väldigt ont på em/kvällen, kunde ju inte ha jeans i och med att gylfen/knappen tryckte på det infekterade området, så beslutade vi oss att åka tillbaka till närakuten, denna gången gick det fortare, det gick nog på 40 minuter, skönt, men det var som jag redan hade trott, det var en infekton..mm borde blivit läkare :P sååå nu är det en hästakur i tio dagar som gäller... heracillin 1g x 3 per dag..tjohej..så inget mer simmande de tio närmsta dagarna :'( faaaan! Jag som hade kommit igång igen..jaja, jag får väl gå promenader så länge!

blääää

Man tycker ju egentligen att det borde vara hur enkelt som helst..när man behöver det som mest då går det inte :( så fruktansvärt irriterande så det finns inte. Jaja, nu är jag ju uppe, dricker morgon kaffet. SÅ det är väl lika bra att ta tag i dagen.

Städning och bakning står på schemat. Leverera en kaka. Baka inför en beställning som ska hämtas imorgon. Lite roligt är det att det kommer in beställningar på andra bakverk än bara tårtor! :D

Hade en bra em och kväll på jobbet igår, fest stod på schemat, och vad jag uppfattade det som hade alla det trevligt, så det var ju kul, tiden bara sprang iväg. Fast det är ju bara kul när den gör det :)

Så nu ska jag trötta ut mig en stund här med städning och diverse plock så kanske man får sovit en stund vid lunch innan Morgans mamma o gubbe kommer förbi på fika.

Fortfarande onsdag...

hade hellre önskat att denna dagen var slut nu så man hade kunnat få dra täcket över huvudet och sova bort natten! Men iocke..återstår typ nio timmar till...suck.
Jag får väl sysselsätta mig, har precis rensat bland mina papper och satt in i en pärm..inte en dag för sent :P Har beställning tills imorgon som jag ska fixa med, Martinas himmelska biskvier, banan/choklad muffins och "salongs muffins" sen har jag en dark chocolate mudcake som ska vara färdig på fredag. Så jag ska nog få denna dagen att gå. Hade även tänkt att åka och simma ikväll, kan nog vara ett skönt avslut på denna nedrans dag. Det var riktigt riktigt länge sedan jag var på så här dåligt humör att jag kokar, har till och med stängt av telefonen för att inte bli nådd!!!

Tröttsamt!!!

Dagen kunde ju ha börjat bättre. Fy fasiken vad trött jag är på dem. Jag hade ju fyllt i allting för att det skulle bli smidigare och för att jag skulle behöva slippa vänta i tio dagar..men nej då nu när man är inne och kollar på sin personliga sida då finns inte det som jag hade fyllt i så nu måste jag eventuellt vänta tio dagar. SÅÅÅÅ jävla trött jag blir, så idag kan dem förvänta sig ett argt samtal från en liten Martina. För varför är de uppgifter helt bara borta när man vet att man fyllt i dem?? Jävligt märkligt vill jag påstå. Idioter!! Ja nu är jag förbannad, för det är ju ngt jag behöver imorgon och inte om 10 dagar!!!!!!!!! MOOOOORRRRRRR!!!!!!!

Segis lördag...

Var hur trött som helst efter arbetsträningen igår kväll. Trodde att ryggen skulle ta livet utav mig, eller åtminstone gå av nere i ländryggen. Så det blev slappis kväll i soffan. Med en kopp te och min man och bustrollet. Min man somnade redan vid halv elva. Jag fortsatte kolla filmen en stund till tills jag vid halv tolv insåg att jag hade somnat :) Lilleman som hade sovit gott hela kvällen vaknade ju naturligtvis till liv precis när jag skulle flytta mig in till sängen..snablar...var min första tanke..försökte få liv i mannen, tog med lilleman ut på kissrunda...försökte åter få liv i min man, men inget livstecken där inte. SÅ jag gav upp. Tog valpis och gick och lade mig. Halv fyra vaknar jag av att någon står i dörröppningen och skriker/ropar efter hunden, då var det <morgan som hade vaknat till liv, likaså jag,,suck. Gick upp, tog med mig valpis som även han tyckte att han hade sovit klart. Satte på en spann kaffe. La mig i soffan och somnade nog efter en stund och vaknade innan åtta. Notera att mannen sover som en gris ännu..jaja..hunden ska ha mat. Vad ska jag göra. Ingen lust att sysselsätta valpis inne o väcka morgan..ville inte heller gå ut. Så jag gjorde en dubbelsats av vetebröd och nu väntar jag på att den ska jäsa färdigt..det kommer bli solbullar och bullar med mandelmassefyllning med eventuellt choklad chunks i.
Strax efter tolv kommer det bära av till Göteborg för att träffa systrarna. Målle ska givetvis följa med, så det kommer väl bli highlife. Men trevligt. Sen när vi kommer hem tänkte jag rensa bland mitt bröte i källarn. Och imorgon åker jag o valpis och busar hos Tant Snellman!!

Hoppas ni får en trevlig helg!

Bakning, bakning o bakning

Har glömt att vara aktiv på bloggen. Har vart en del nu det sista. Både på bakfronten och arbetsträningfronten samt hemma fronten. Vi hämtade ju hem vår valp för snart två veckor sedan och jag kan säga att det är MYCKET jobb!!! Försök varva det med det ständiga baket varje dag..det är en sport ska jag säga. Är färdig på jobbet, har vart och handlat, imorse innan jag åkte till jobbet var jag smart att spackla Angelicas tårta och föra frostingen till min pink velvet tårta, ja ingen riktig pink velvet tårta, utan Martinas egen version..ska baka till salongen idag oxå, men det går smidigt.

Ska även sätta mig och göra lite research angående vissa saker. Sen tänkte jag även, starta en till blogg, jag vet...men jag tycker det blir så rörigt med bakningen och mitt privata i ett, det är ju så mycket på båda fronterna. Så jag har bestämt mig för att jag vill ha ordning och reda. Och nu när "affärerna" börjar gå bättre och bättre och det trillar in beställningar hela tiden så vill jagf ha en bra struktur. Så jag tänkte att jag skulle bygga en hemsida för mitt bakande. Ska försöka under dagen att lägga upp bilder på mina senaste verk, tårtor och kakor och allt det där. Annars får ni hålla till tåls. Det kommer annat emellan oxå. Folk som vill ha rådfrågning om bakning och så där, då blir det att vissa saker hamnar i skymundan..men nu ska det bli ordning o reda fram över. Så håll till godo!!!

Mina mål!

30 solbullar och 40 muffins senare så har jag kommit fram till hur jag ska göra och hur jag ska lägga upp min "recovery" förhoppningsvis, med hjälp av specialist dietisten och ätstörningsenheten.

Anledningen till att det fortfarande inte blivit någon ändring trots att det nu var några veckor sedan som jag gjorde bukplastiken. Det har ju varit för att jag vart så satans orörlig och knaprat hemskt mycket starka piller som gjort mig helt knasig och omänsklig och flera veckor på sjukhus. Men nu då så har jag kommit fram till en plan, jag hoppas att det ska hjälpa mig.

I och med att mitt problem har vart och är maten så har jag inte haft energi och ork till att orka motionera i någon form. Men nu har jag kommit fram till att jag en eller två gånger i veckan ska börja simma. Jag ska börja promenera igen, som jag gjorde så mycket innan allt detta hände. Försöka ta mig till friskis någon/några dagar i veckan för yoga pass eller jympa pass som jag även gjorde innan. På så vis kanske jag slipper skuldkänslorna om jag skulle äta mer än mina två knäckebröd!
Det är nog där felet ligger idag att jag inte vågar på grund av att jag inte gör av med något i dagsläget. Så, ser början ut på planen iaf, jag hoppas att jag får bra stöd av dietisten och ätstörningsenheten!

Målsättning och rivjärnshandskar

Något man länge har varit och är medveten om, men som tycks vara svårt att ändra på eller bryta. Man ser till slut hur mycket det påverkar andra, och framför allt en själv. Hur det påverkar den sociala biten, likså förmågan att ta för sig av "livet" så att säga, inspirationen, motivationen..med mera..jag kan fortsätta skriva en rad olika ord i all oändlighet som beskriver hur det har varit och är nu. Ibland när det gått en tid, så kan man liksom bli förblindad på ett sätt. Man ser det inte lika som alla andra uppfattar och ser det, man inser nog inte, eller vänta, jag ska korrigera mig själv, man väljer inte att se hur dåligt det egentligen är. Så nu blev det rätt. Det tragiska i detta, det är att man låter det fortlöpa och inte låtsas som om det är något problem, där har vi kommit fram till förnekelsestadiet. Som det så fint heter i psykologiska sammanhang :P

Jag är på väg in i stadiet där jag snart, allvarligt skadar det dyrbaraste jag har. Och det är det inte värt, inte för något hekto i hela världen :P Ni ska veta att det är en daglig kamp, en daglig kamp mot tankarna och maten och man tänker varenda dag, varenda gång man kliver ur sängen att denna dagen ska bli bättre än vad den var igår, eller i förrgår, eller förra månaden eller för ett halvår sedan. Idag (bättre sent än aldrig) så har man väl verkligen kommit till insikt med vad som egentligen står på spel. Dels för att vara/låta egoistisk, ens egen hälsa,men framför allt min partners hälsa. Hur mycket min hälsa påverkar den dyrbaraste människa och skatt som finns. Allt man saboterar som finns runtom en, vännerna, som försvunnit, vilket jag egentligen kan förstå att dem gjort. Allt man inte orkar göra på grund av att man saknar energi, motivation och ork. Jag har t ex försummat en hel sommar, jag tog en hel semester period ifrån M, bara för att JAG inte orkade hitta på något. Kan ni förstå att denna människan fortfarande står ut med mig??

Nej, nu är det dags att komma in i andra banor. Jag måste komma in på nya spår, visst det kommer säkert vara en låååång resa, men, jag måste börja denna resa nu. Jag vill vara Martina igen, jag vill hitta tillbaka till mig själv, den glada, impulsiva, spralliga tjejen med tusen järn i elden som aldrig satt still, eller jo ibland :P Nu får det vara nog, jag orkar inte längre, min partner orkar inte längre och inte resten av min omgivning heller för den delen. Och den stackars sjukvården som jobbar och jobbar och försöker och försöker på alla sätt och vis för att jag ska bli bra, stor eloge till dem att de fortfarande orkar.

Så nu under dagen ska jag ha maaasssa (sorry älskling) terapi arbeten för att kunna komma till ro i kropp o knopp och fundera ut, och sätta upp mål. Visst det får bli små, små mål så här i början, men så får det bli, skynda långsamt. Mitt psykbryt igår fick mig till att verkligen till att tänka efter.

Så för varje gång ni tänker, är det verkligen värt det, då kan jag säga, NEJ det är det inte!!!

ork/motivation=00000000

Hunden tar så jävla mycket energi, och vara hemma med en valp ensam hela dagarna tar på krafterna, krafter som jag inte har, orkar inte ge han energi...suck...jobbigt!!

känner för att jag vill skrika lite!!!! Jag är sååå trött. Jag vet inte vart jag ska bli av, får ingen ro att sova, antingen är det hunden eller så är det kroppen, skit jobbigt. Ja det är ett jävla gnäll på mig idag....men jag är trött, matt, känner mig orkeslös!!

Väntar på dagens andra samtal från varberg. Hoppas det går bättre...eller att det går vägen...

Bäst att inte skriva mer, kan ju uppfattas som en gnällkärring!

Stor utmaning!

Dagen idag kommer att spenderas inomhus, idag ska jag ta mig an en stor utmaning :) Men det ska nog gå bra, ska bara filura på hur jag ska lyckas. Blir nog bra i slutänden. Imorgon är det ju kanelbullens dag. Så idag ska det bakas kanelbullar, jordnötsbullar, eventuellt nutellabullar, jordgubbsbullar och cupcakes och så ska jag fixa med födelsedagstårtan som ska iväg på fredag.

Uppdaterar med bilder och sånt senare.

BULLAR!!!

Vaniljbullar, solbullar, solskensbullar, 

bullar från Fårö, ja kärt barn har många namn,

men hur som här kommer receptet  iaf :)

Beroende på storlek så blir det ca 20-30 st

50 gr jäst

150 gr smör

1/2 msk malen kardemumma

5 dl standard mjölk

1 nypa salt

1 dl socker

1 tsk bakpulver

11-13 dl vetemjöl

1 ägg

smör

socker

Marsankräm

gör så här:

Smula jästen i en bunke. Värm upp mjölk, smör, kardemumma, socker och salt.

Till 37 grader. Häll lite av vätskan över jästen och rör tills det löst sig, sen häller du

på resterande vätska. Blanda bakpulver med några deciliter mjöl. och rör ner i degvätskan. Fortsätt sedan att röra ner resten av mjölet, degen ska hellre vara för lös än för hård. Låt jäsa under bakduk 40-50 minuter. Arbeta till en smidig deg, dela i önskade storlekar. Forma som bullar, och använd en mjölad tumme och gör ett hål i varje bulle. Fyll bulle-hålet med marsankräm. Låt jäsa ytterliggare 40 minuter. Pensla bullarna innan gräddning med ett uppvispat ägg. Grädda sedan i 225 grader, 5-8 minuter eller tills de fått fin färg (allt hänger ju också på ugnens kapacitet). Smält smör, häll socker i en skål som du kan doppa bullarna i. Tag ut bullarna, bred över med smält smör och doppa de genast i sockret. Låt svalna på galler!

Bon apetite!

God natt!

Nu tar jag natten...tok säckade ihop igår strax efter kl 21, kalas trött efter alla möten och ståhej fram och tillbaka. Men fick även hälsat på mina Goa kollegor, underbart! Men iaf så vaknade jag strax efter 01 i natt, det var inte alls planerat, och för att fördriva tiden så har jag sen kl 03 bakat typ femtioelva plåtar med kokosdrömmar och tre plåtar med solskensbullar, nu ska jag försöka sova lite, för att orka med en fika date med systr. Har inte träffat henne sen första operationen, innan den 27 augusti :/ ska bli skoj!

Natti

Skönt att veta!!

Så då var dagens måsten avklarade. :) Skönt det. Så på torsdag börjar jag arbetsträna. Mån-fredag á 2 timmar per dag. Det ska faktiskt bli kul. Jag hoppas kroppen tycker det oxå. Och att jag orkar.

Har även nu varit på möte på sjukhuset, hos specialist dietisten. Det är riktigt skönt att veta att det iaf finns en som tror på att man vill förändra sig. Som hon sa "du hade aldrig kommit hit om du inte var villig och beredd på att ta dig ur detta" Hon menade även på att det kommer bli en lång och ganska så tuff resa för mig. Men som hon sa, hellre av vi tar det långsamt och att det går framåt istället för att vi skyndar och så blir det bara pannkaka utav det istället. Hon ville även vara inkopplad med ätstörningsenheten, tydligen, så brukar inte de jobba ihop, men hon ville det, tillsammans med en psykolog för att ändra på mitt tänk gällande mat. Och det tog jag som en bra grej, och tror att det skulle vara bra. Man måste ju testa och se om det kan leda till det bättre. För allt är ju bättre än vad det är nu! Så, summan av kardemmuman, inga drastiska ändringar nu, men ett möte till innan jag ska till ätstörningsenheten den 29. Sen när dem har pratat ihop sig om hur de ska gå tillväga med en behandling för mig, men fram till nästa träff hade hon vissa grejer hon ville att jag skulle försöka göra. Så vi får se!! Kan ju bara bli bättre!

Märkligt!

Det är rackarns så märkligt kroppen fungerar. Jag blir inte klok. Sovit ganska illa hela helgen, vaknat mitt i nätterna och inte kunnat somna om. idag när jag är tvungen att sätta klockan på halv sju, ja men vad händer, jag sover hur gott som helst och kom knappt upp ur sängen?!?! Jaja, jag får vila sen. Halv nio är det avstämningsmöte på vc med min läkare, min kp från f-kassan och chefen. Sen blir det att fara med muffins till Kungsbacka. Sen blir det raka vägen hem och vila, för kl 13, är det möte med min nya dietist på sjukhuset. Hoppas på ett bra o givande möte med henne, hoppas innerligt att hon kan hjälpa.

På torsdag är det bullens dag, har en kamera tårta jag ska göra denna veckan, på fredag hämtar vi Gatlin på flygplatsen i ängelholm/helsingborg. LÄNGTAR!

Underbart!

Söndags-morgon-myser i soffan med starkt kaffe. Gott! Det är en sådan dag idag. Riktigt inne väder. Tråkigt att det ska vara så dåligt väder hela tiden, ute just nu är det lite halv storm, med isande vindar och grått på himlen. Söndagsmys väder kanske man skulle kunna kalla det.

Hade det riktigt trevligt igår, det var länge sedan vi umgicks med vänner. L o P var här och det blev massa mat och massa prat. Jätte trevligt! :)
På dagen var vi som sagt i Kungälv och utökade mitt hobby rum :P

Det fanns en hel uppsjö av allt möjligt, och man vill ju bara handla med sig ALLT!!! Men man får ju hejda sig själv, och återkomma en annan dag och fylla på igen ;) Det var riktigt kul!! :)

Jag och min kärlek <3 <3 <3

Nu blir det lite research, tårtdekorations research..jätte kul och intressant,se vad vi ska lära oss för något idag!

Spegel, spegel på väggen där...

...hon ligger på soffan och drar långsamt av förbanden, det smärtar lite på olika ställen medan på andra ställen känns det ingenting på grund av känsel bortfall. Nyfiken som hon är så går hon fram till spegeln efter att alla förband är avlägsnade. Hon synar sin kropp i spegeln, snurrar lite åt höger, skådar sin ärriga mage, snurrar åt vänster, ser att ärren går bak mot ryggen. Snabbt skyndar hon därifrån tillbaka till soffan. Hon försöker så fort hon bara kan att sätta nya förband på magen så hon slipper att se sin deformerade, knöliga mage. Känslan som flickan upplevde vid spegeln önskar hon ingen annan människa. Känslan när hon fick se ärren från höger, från vänster, den nya "naveln", ärret som är format som ett ankare, det är allt annat än vackert, hon kan inte ens själv med att se sina ärr. Förbanden åkte på och snabbare än ögat så var även korsetten på. Så problem löst, problem borta... :/

Vilken jävla resa :S

Minst sagt! Ursäkta mitt svärande från och till..eller ja..ganska ofta nu för tiden faktiskt. Igår hade jag ett litet psykbryt, precis innan sänggåendet :( Jag tror nog inte riktigt jag skrev på bloggen vad som egentligen hände efter min operation.

Ja det är väl känt att jag gjorde bukplastik på Art Clinic i Göteborg måndagen den 27 Augusti. Imorgon är det fyra veckor sedan. Operationen var klar någon gång mellan 12-13 på måndagen och jag låg i "min" säng i "mitt" rum. Kände mig inte så dålig, visst smärtan var mer omfattande än vad jag hade förväntat mig, jag var dåsig och trött av all smärtstillande och narkosen. Halvslumrande låg jag där. På eftermiddagen fick jag (kommer inte ihåg namnet på läkemedlet) ett läkemedel intravenöst, som skulle motverka att man blödde så mycket. Det trodde jag var helt normalt att man fick efter en sådan här operation. Å jösses i hela min lilla låda vad dålig jag blev. Jag svimmade när jag låg i sängen, jag svettades något kopiöst, ni vet de här vita patient "rockarna" med knäppen fram, den var alldeles genomblöt, man kunde nog vrida ur den, så mycket svettades jag, svetten forsade i ansiktet och över hela kroppen. Jag var helt genom blöt. Sköterskorna gick skytte trafik in till min säng, jag blev riktigt dålig. Min sängkamrat på andra sidan avskärmningen var riktigt orolig för min skull. Behövde gå på toaletten, men svimmade när jag satt på sängkanten, så jag fick en portabel toalettstol, dem lyfte över mig till den från sängen, jag svimmade igen och fick inte kissat. De lyfte över mig till sängen, antingen svimmade jag eller så somnade jag av ren utmattning, kommer inte ihåg så mycket. Jag blev liggandes i sängen, kunde inte göra ett smack. Vid elva tiden på kvällen. När det var dags att sova för natten. Fick jag hjälp av natt sköterskorna, som prompt envisades på att vi skulle gå ut i korridoren till toaletten. Jag sa till dem att det aldrig skulle fungera, men enligt dem skulle det gå och dem fanns på varsin sida om mig, fick ju som tur var vara ensam inne på toaletten medan de stod utanför, jag hann inte mer än sätta mig på toaletten innan jag bankade på dörren och sa att nu svimmar jag snart, då fick jag till svar att jag skulle ta djupa andetag, kolla upp i taket, och lyfta och "sprattla" lite med benen. När jag hade gjort mitt behov, och skulle resa mig, då vart det svart, och när jag vaknar ligger jag på golvet på toalett golvet. Det var blod överallt. Sköterskorna lyfte upp mig i en rullstol och körde mig till sängen, och lyfte över mig. Somnade och sov till och från den natten.

Vaknade tisdag morgon. Kunde fortfarande inte gå upp ur sängen, så fort jag satt på sängkanten så svimmade jag. Morgan hade tagit ledigt från jobbet på tisdagen för att vara hemma med mig. Han hade kommit strax innan kl 08, i och med att "ut-checkning" skulle ske vid åtta tiden. Jag såg hur alla lämnade kliniken, alla som hade blivit opererade på måndagen. Jag blev så avundsjuk, jag visste att Morgan var där nere i receptionen, och fick inte komma upp. Det gjorde situationen mer frustrerande. Kl 10 var jag i någorlunda skick och passade då på att komma där ifrån, det enda rådet jag egentligen fick var att jag skulle äta järnrik kost. Mötte Morgan efter många om och men nere i receptionen. När jag idag tänker tillbaka på han blick och ansiktsuttryck, när han såg mig. Jag var som ett vandrande lik. Jag såg ju dock inte det själv utan har fått det bekräftat i efterhand av alla andra. Jag var likblek, ingen styrka eller stabilitet i kroppen. Medan Morgan tog mitt kort och köpte en extra korsett, så blev jag ledd ut till bilen. Jag fick ju med mig mina dränage hem, jag var den enda som fick med mig rekvisitan hem. :S Det var väl oxå något man grunnade på. Väl hemma så vart det okej, jag satt i soffan hela dagen och kvällen fram tills det att vi gick och la oss. Morgan som följde ordinationen om järnrik kost hade vart super gullig och köpt broccoli och blodpudding.. <3

Som sagt vi gick och lade oss, kände att jag hade skiiiit ont verkligen, så jag tog smärtstillande. Tog med mig pillerna och en vattenflaska för att ha i sängen för att undvika att väcka min man som skulle upp halv fem för att jobba. Kunde inte sova, smärtan blev värre och värre, till slut när kl var 03:15 ungefär, hade jag knaprat upp alla smärtstillande :S och jag hade fortfarande inte sovit något. Vid detta laget var jag även så kissnödig att jag hade inget annat val än att försöka ta mig till toaletten själv, vilket jag inte vågat göra själv innan, Morgan hade följt med mig de gågnger jag hade behövt gå, men jag ville ju inte väcka honom. På något vänster lyckades jag, och jag lyckades även ta mig tillbaka till sängen. Men då brast det. Tårarna sprutar åt diverse håll, Morgan vaknar av mina skrik. Jag kunde inte ligga, jag kunde inte stå. Jag låg spänd som en fiolsträng och knöt lakanet så hårt jag kunde i nävarna. Hittade ingen "ställning" som fungerade att ligga i. Jag skriker och tårarna fortsätter att spruta. Morgan är alldeles utom sig, stackarn. Varpå jag skriker åt Morgan att han skulle ringa en ambulans. Jag tycker så synd om honom. Ambulansen kom väl vid fyra tror jag.  Dem hittar mig skrikandes och gråtandes i sängen. Helt plötsligt hade jag två ambulansmän i min säng och en orolig man :S som inte kunde göra något annat än titta på. Medans ambulansmännen spräcker varenda ven jag hade, så beordrade jag Morgan att packa en väska. Tillslut lyckades dem, efter ett jävla tag. Morfin i mängder. Med skakiga ben, och massvis av morfin i kroppen, får dem upp mig ur sängen och ut till ambulansen. Skriken fortsätter i ambulansen och ambulansmannen slösade inte direkt utan flushade på med morfinet. Kommer in på akuten vid fem snåret. In på trauma-rummet, ännu mera morfin, 3 läkare, 2 sköterskor...ännu mera morfin. In stormar mamma i trauma-rummet. Hade ju beordrat min stackars man att ringa och väcka henne :P Mammas blick och ansiktsuttryck var ingen underbar syn. Och enligt henne var jag inte så vacker själv. Alldeles likblek, skrikande med mera. Vid det här laget i trauma-rummet hörde jag att jag hade fått 20 ml morfin. Shiiiet, det är jääääkligt mycket. Oftast brukar man ju få 0,2 ml morfin direkt in i blodet åt gången. :S Jag blev uppvärmd med filtar, och diverse värmekuddar för att dem ska lyckas hitta en till en...dem lyckas inte, dem kommer som ett skott från narkosen, till slut lyckades narkossköterskan sätta en nål. Mer morfin. Hej och hå vad det gick undan, upp till röntgen för en datortomografi. Vid halv nio låg jag på eget rum på kirurgavdelningen 2A. Mamma var där. Vid nio gick läkaren ronden. Å jösses Amalia säger jag bara, visst jag var ned drogad till max, men argare läkare har jag aldrig sett, någonsin. Och framförallt inte så öppet arg inför en patient. Men det var ju för min skull han var arg. Röntgen visade en blödning i magen, proverna visade att jag hade en rejäl blodbrist, jag som brukar ligga sjukt bra i HB, onormalt bra, över 140, nu låg jag på 80 i HB. Så under onsdagen fick jag slurpa blod, blodtransfusion. 4 påsar! :( Jag låg inne från onsdagen till söndag eftermiddag, jag var inte i ett kapabelt tillstånd till att gå ur sängen förrän de sista dagarna. Men då var det, säng-toalett-säng. Eller kortare promenad från säg till korridoren och tillbaka. Jag gick som ett vinkeljärn om inte värre. Kom hem på söndagen. Kände mig mycket bättre. Tack och lov. På onsdagen var jag på vårdcentralen för att ta stygnen i naveln, och jag hade känt att det började göra ont på höger sida där dränaget hade suttit, och när vi lossade på förbanden så såg vi en liten rodnad, men det vart liksom inte så mycket egentligen, vi skulle hålla koll, tordagen kom, smärtan blev mer ihållande, fredagen kom, jag var ensam hemma, Morgan var på kalas med jobbet, och skulle inte komma hem förrän lördag eftermiddag. På fredag kvällen har jag så ont att jag kan inte använda höger benet för då gjorde det så jävla ont. Så jag fick liksom en stroke-patient släpa benet efter mig, åter igen var jag tvungen att knarka ner mig med smärtstillande. När klockan var 20 gav jag upp, tog en påse med piller, ett äpple och en flaska med vatten och la mig i sängen. Somnade och vaknade ganska tidigt på lrödags morgonen. Var tyvärr tvungen att knarka ner mig ordentligt för att ens lyckas komma ur sängen. Då vart det liksom bara till att åka igen :(

Var nere på akuten vid halv elva, efter mycket om och men, och som tur var lite påtryckning från min sida. För akut läkaren tyckte att jag kunde åka hem ioch med att jag hade inga synbara tecken på en infektion då jag inte hade feber, operations ärren såg fina ut, men jag menade på att, va fan, ska jag åka hem med denna smärtan och vänta på at tdet blir ännu VÄRRE. För att sedan komma tillbaka. Det gör jag inte. Mycket riktigt, han tog en snabb sänka som visade på grov infektion, dem tog blododlingar, och odling med topz från operationssåren. Kom tillbaka till avdelning 2 A. haha jag måste bara berätta, för jag blev ju skickad på röntgen oxå, man blir ju transporterad av service personal fram och tillbaka, jag lyckades att få samma gubbe som körde mig överallt hela dagen. Och när han då slutligen skulle köra mig upp till avdelningen, framgick det att han var ordförande i svenska supporterklubbet till west ham, så i hissen upp till avdelningen fick jag honom att sjunga..gissa vilken låt? Jooo blowing bubbles!! hahaha jag är grym! :D

Iallfall, det konstaterades att jag hade fått en abscess i magen. Så operation var nödvändig, för att sätta in ett nytt dränage och dränera mig på var och vätska och gammalt blod. SÅ halv elva på lördag kvällen bar det av till operation, kom tillbaka till mitt rum vid 03 på natten/morgonen. 

Fick en jätte fin blodpåse på magen som såg ut som en stomi-påse 

 Så här såg den ut. Ni ser det gröna röret omgiven av de genomskinliga rören. Den gick 25 centimeter in i magen in i den så kallade abscessen. Jag låg kvar på avdelningen fram till lördagen efter, alltså en vecka efter att jag kommit in igen och operationen var gjord. Jag fick komma hem på permission. På söndag åkte jag och Morgan tillbaka, som tur var, jag blev av med påsen och jag blev utskriven. SKÖÖÖÖÖNT!!

Så nu förstår ni kanske att det varit en psykiskt/mentalt jobbig resa, dem här senaste fyra veckorna :P

Helt klart värt det, det gjorde ont men..skitsamma :D

Ett av dagens möte avklarat. Jag är bara hemma och vänder, känns det som. Ska åka om 45 minuter igen. Detta är nog den stressigaste dagen på flera månader :P
Mötet på försäkringskassan gick bra, det var inte alls vad jag hade förväntat mig, eller jag vet nog inte vad jag hade förväntat mig egentligen :P Men det gick hursomhelst bra. Under den här resans gång så har jag bara haft bra att säga om försäkringskassan, inget strul och inga konstigheter. Men jag kan tänka mig att mycket beror på vilken handledare man får, kan jag tänka mig. Kvinnan som jag blev tilldelad, hon är väldigt empatisk, förstående och hon är inte dömande på något sätt. Så det känns skönt. Och framförallt så är hon väldigt trevlig, lugn och försöker på bästa sätt komma på lösningar för att jag ska komma tillbaka. :)

Efter mötet passade jag på att svänga inom hajen när jag ände var där, dels för att jag var i krokarna och dels för att underlätta för min man. Så han slipper efter sina långa arbetsdagar, man tänker ju att jag ska inte handla så mycket, det väger inget med mera. Mm eller hur. Matvaror är tyngre än man tror :S Det jag är så förvånad över (vilket man kanske inte annars märker i vanliga fall) det är faktiskt hur hjälpande vissa människor är när dem ser att man lider/har ont/går dubbelvikt. Vissa är riktigt trevliga och verkligen genuint frågar och erbjuder sin hjälp. Jag är rörd. Ibland har man nästan gett upp hoppet om att tro att det finns trevliga människor som vill hjälpa en. Som igår såg jag och min man på tv, 112 på liv och död. Då var det någon som ringt 112 på grund av att det låg en man på en cykelväg. Istället för att gå fram till mannen och fråga hur han mådde så ringde dem på polis. Visst, i vissa situationer hade jag kanske oxå valt att kanske inte gå fram, men jag hade stannat kvar på platsen tills polis eller ambulans kommit. Men iaf, väl framme vid kassan på hajen, och efter mycket om och men, fått upp varorna på bandet så frågar kassören om han ska hjälpa mig med kassarna till bilen. Jag hade två stycken. Enveten som man är så sa jag, det fixar jag nog. Jag har parkerat såpass nära, så det går bra, men tack ändå och så log jag. Tänk att en vilt främmande människa ville hjälpa mig med kassarna. Kände mig genast som 80 år gammal men oerhört tacksam. Började packa ner varorna i mina två papperskassar, han såg nog hur jag pustade och stånkade och mina otroligt fina grimaser. Han frågade på nytt om han inte skulle hjälpa mig. Jag svarade snällt och sa att det nog går bra. Fick ner kassarna på golvet och lyfte. Ställde ganska så snabbt ner dem igen och kollade på killen. Japp! Jag kommer sa han! Tänk att jag kunde bli så glad, killen bar mina två kassar ända ut till bilen. Tänk vad snälla vissa människor kan vara mot andra människor. Jag är väldigt positivt överraskad över att det finns, visserligen väl dolt, men att det fortfarande finns godhet i några människor.

På vägen hem åkte jag till fjärås för att hämta min vinterjacka. Kan säga att det behövdes, ska det fortsätta vara så här kallt som det är idag, så åker snart termobyxorna fram oxå..hujedamig!

Har nog vart hemma i en timma ungefär, snart dags att åka igen..jösses! Är helt slut. Men det är ju något som måste göras. Får hoppas att kirurgen bara har positivt att säga!

PS. JAG FICK ÄNTLIGEN PÅ MIG MINA VITA JEANS IDAG!!! vISST DET GÖR MAKALÖST ONT VID LINNINGEN ELLER VID SNITTEN, MEN SÅ VÄRT DET!!!!DS...

Förbannar korsetten...

Börjar bli hiskeligt trött på den här korsetten..och det har börjat klia i operationssåren..så det gör det hela inte så mycket roligare. Den här brottardräkten (korsetten), eller kroppsstrumpa eller hur man nu ska kalla den, ja kärt (?!?) barn har många namn. Till utseendet så ser det ut som en brottar dräkt med hål i grenen.. Man känner sig riktigt läcker :P På måndag, då har jag haft den på mig dygnet runt i snart fyra veckor...och då är det bara en vecka till som jag ska ha den dygnet runt. yaaay...kunde man tycka. Men då följer 5 veckor, ytterliggare med korsetten, fast då ska den sitta på antingen på dagen eller på natten. Vad ska man välja, dagarna är ju förvisso längre, så det kanske är bättre om man har den på dagen fastän det lockar mer att bara ha den på natten.

För övrigt så är det svin kallt ute idag. Blir till att rota fram vinterjackan ur källaren. Förkylningen verkar ju inte vilja släppa min arma kropp, så jag får väl gosa in den i något varmt. Det blir två utsvävningar idag. Båda går till staden Varberg. Jag hoppas jag lyckas med bilkörningen, testade att köra häromdagen, bort till konsum, det gick ju, men det kändes, och nu ska jag köra två vändor till Varberg. Jaja, det finns ju ett uttryck som lyder "skam den som ger sig". Så det blir till att hålla ihop och tuta och köra.

Men annars så känns det som om det går åt rätt håll, och det är riktigt skönt, snart kanske man kan börja njuta av att man faktiskt gjort operationen, att man tagit bort huden på magen. Jag hoppas den dagen kommer snart iaf.

Så i eftermiddag får vi höra vad kirurgen säger. Men först laddar vi upp för möte hos försäkringskassan. oh joy!

Alla påtryckningar från diverse håll har nu äntligen gett resultat, det krävdes BARA en läkare, en dietist och en kirurg för att jag äntligen skulle bli "antagen" till ätstörningsenheten. Det räckte tydligen inte med BARA en läkare...suck..denna värld..man ska vara halv död för att få hjälp, men du ska vara frisk för att orka med!

Ha en bra dag!

Bra nyheter!!!

Blev retad här vid frukosten av personalen....har man vart här för länge då ;) ha ha det började redan igår :P man får ju ha lite skoj ändå :) jag blir kallad för lillskiten..och personalen försöker göda mig, med ALLT haha dem är för goda. Till kvällsfikat igår vid sju fick jag både det ena och det tredje tvingat på mig haha, och nu vid frukosten hade jörgen ansträngt sig extra mycket med min frukost, två ost knäckemackor med vindruva och ngn grön kvist på, ett ägg och ett glas grädde med provivas blåbärssopa, den hade visserligen han och ros-marie komprimerat ihp tillsammans haha, jörgen hällde i provivan medan ros-marie fullkomligt ÖSTE i med den ovispade grädden..ja där hade jag mat för en dag eller två. Men fint var det!!! 

Läkren var här och gick ronden för inte så länge sedan, proverna blir bättre och bättre för varje dag, ambitionen var att jg ska försöka komma hem innan helgen. Sååå hoppas hoppas och håll era tummar. Han sa även att han vill ha hand om mig, eller j, vra den läkaren tillsammans med sjukhuset som har hand om mina efterkontroller med mera, jag blev överlycklig.

Igår kväll fortsatte mitt kändisskap :) Nattsköterskan Gunnar, kom in o presenterade sig, en ny stjärna jag inte träffat innan, han tog i hand och sa samtidigt som hn grimaserade, ja du kämpar o kämpar på...hahaha

Kändis på sjukhuset!

Äntligen känns det som att det går åt rätt håll. Känns jätte skönt. Knaprar dock en hel del piller och går likadant som ett gångjärn ser ut...men nu kan det väl bara bli bättre. Inga fler komplikationer tack.

Satt ute nu lite här på morgonen, eller ja det är fortfarande morgob :P klockan är ju bara 7, men jag gick ut vid 06 tiden, och få snabbt sällskap av en äldre dam som ligger på någon annan avdelning, vi hade ett trevligt samtal, när vi sitter där ute så kom en antingen usk lr ssk ut för att röka, hon trodde vi låg på medicin båd två, jag sa att jag låg på kirurgen, hon frågade vad jag låg inne för..det enda jag sa var att jag gjort en bukplastik, inget mer...då frågade hon- är det du som är Martina?? Ja sa jag lite halv undrande som aldrig träffat denna kvinnan innan...ja jag hörde talas om dig och din diagnos...jo man tackar.. kändis på hela sjukhuset,,,känns som om alla "känner" mig. Men det är iaf kul att träffa all go personal jag hade förra veckan jag var här, dem är ju för goa!

Tillbaka på avdelning 2A

Ligger här i "min säng" med spotify i öronen, dåsig och trött av alla starka mediciner, dem har vart min räddning den senaste veckan, utan dom...ja då vette hundar alltså! Det känns lite skit att behöva operera sig igen, men nu vet man ju vad "problemet" är. Och jag kan för min egen skull glatt jubla och göra segerdansen att det INTE hade något med min anorexi att göra, så ni som trodde att det var för att jag inte äter så mycket kan hoppa upp och sätta Er på något jävligt hårt. Känns JÄVLIGT skönt att ha det svart på vitt och veta att allt detta inte är orsakat på grund av mig. Så jävla skönt så ni kan inte ana.

I samband med min bukplastik fick jag in bakterier i kroppen, bakterier som orsakat en stor infektion, som förklarar varför smärtan har blivit värre och värre och konsumtionen av smärtstillande har ökat. Det har bildats vätska och var inne i magen tillsammans med gammalt blod från blödningen jag hade. Den snälla kirurgen satte tidigare ikväll en nål i magen på mig, som om han skulle dra luften ur en ballong. Och drog ut ja 1,5 ml kanske, svårt att bedöma, det var ingen härlig syn, det såg ut som chokladpudding fast mer rödaktig, det var tjockt och geggigt. Så snart är det dags att duscha, Huh, jag som i vanliga fall älskar att duscha har inte duschat sen i måndags, personalen kommer att duscha mig då jag inte kommer fixa det själv, ja, mycket ska man vara med om.

Ta hand om Er!