Dagens bild

Här kommer dagens bild. Den säger allt. Inga andra ord behövs....just nu

Dagens kloka ord

Inget kommer att glädja den som inte gläds över det lilla

söndag....win or loose..do or die...

Den här veckan har det vart mycket mage-baj snack..Tro mig jag är lika trött på det som ni. Det har tagit hårdare på mig en vad jag någonsin trodde. Så maten de två senaste veckorna kan man väl säga har blivit otroligt lidande, vilket resulterat i lika värdelösa mat intag som innan jag åkte in på sjukan. Med påföljd att jag orkar ingenting, mitt humör är nästan värre nu än innan jag åkte in, jag orkar knappt hålla mig vaken om dagarna. Jag blir så trött på mig själv. För sån här vill jag inte vara. Jag väljer inte detta. Detta är inget jag gjort medvetet denna gången, utan det har sina förklaringar.
Jag behöver få finna ro i min själ, jag behöver bli "frisk" nu så att jag kan kämpa mig tillbaka. Vilket har vart svårt de senaste två veckorna. Som jag skrivit innan, jag ska klara detta, I CAN AND I WILL. Jag ska rida ut denna stormen. Likt alla andra stormar man vart med om i livet. Då tycker jag nog att denna stormen inte vart lika illa och tilltagande som andra. Men det är ur mitt perspektiv.

Jag vill ha ro i själen, jag vill ha ro i mitt liv. Jag vill gå vidare. Jag vill göra allt som vi pratar om, jag vill GÖRA och inte bara PRATA om det. Ingen kan sätta sig in i den här situationen, varje situation är individuell. Jag har aldrig vart med om något sånt här innan. Jag har sett det anorektiska livet på håll, men aldrig personligen vart med om det. Innan trodde jag att det gick att sätta sig in i det. Men det förstår jag nu att det var omöjligt.

Idag är första dagen då min mage hållit sig i schack. Jag har fortfarande mina krav på mig själv. Jag har hårdare krav från de i min omgivning. De har bortsett från denna perioden med magen. Men nu har tålamodet försvunnit hos dem igen och jag ser att detta är min enda chans, snart försvinner allt. Det är ju inte vad jag vill, men varför borde de inte vara lättare när jag vet vad jag förlorar?

WIN OR LOOSE???

Hur svårt kan det vara?!?!

Dagens kloka ord

Betrakta icke varandra såsom främlingar. Ni är frukterna på ett träd och bladen på samma gren. 

Jäkla baj mage...

..bokstavligt!!!

Är så förbenat trött på detta att jag inte vet var jag ska ta vägen, när fan ska det här få ett slut och jag kan börja fokusera på att bli frisk istället för att sitta fast i detta (bajs) träsk?? Varenda jävla morgon är det samma visa. Minst 1,5-2 timmar på dass. Det är så fruktansvärt jobbigt och nedstämmande att jag sitter med gråten i halsen. Det här tar så mycket på psyket och fysiskt. Då det psykiskt påverkar mig med att jag blir på dåligt humör, äter inte som jag ska och borde vilket resulterar i svaghet, orkeslös med mera. Fysiskt sätt påverkar det mig med att jag är bunden till hemmet. Jag vågar inte lämna hemmet utan att veta att jag lugnt kan gå på dass om det skulle behövas. Vågar inte planera in något större, som jag gjorde idag. Skulle vart på möte klockan 09, försov mig, vaknade när Morgan gick upp vid 8. Samma visa idag. Toalett besök. Men det vart lite bättre idag, behövde nog bara sitta en timma, men den här jävla smärtan. Och att jag blir så jävla avtrubbad. Kan inte ens tänka klart, för att jag är så trött. Jag kan inte förmå mig att göra saker för jag orkar inte.
Jaja, vad är en bal på slottet. Har lagt lite gryn i blöt i kastrullen och ska koka lite gröt om en stund. Men först måste jag panik stressa med tårtan som ska iväg kl 13...känner att jag ligger vääääldigt långt efter ischemat.

Swiss meringue buttercream

som den tårtbakare jag bakfreak som jag är så är man ju ständigt på jakt efter galet bra recept. Hittar man inget så skapar man sig ett eget recept. Detta recept jag ska dela med mig utav nu, är fantastiskt bra. Man kunde nästan tro att jag låg bakom det recptet men det kan jag inte ta åt mig äran för. Jag hittade receptet hos www.heavenlycupcakes.se och det är recept på swiss meringue buttercrem http://heavenlycupcake.se/steg-for-steg-swiss-meringue-buttercream/

Jag fullkomligt älskar det receptet, har aldrig misslyckats någon gång.

Jag kopierar in receptet här nedan, men vill ni besöka sidan där jag hittade det så är det bara att klicka på första länken, eller för att bara komma till receptet, tryck på den andra länken.

Äggvita	Socker	Smör	Vaniljsocker
1	0,56 dl	63g	0,25 tsk
2	1,1 dl	125g	0,5 tsk
3	1,69 dl	188g	1 tsk
4	2,25 dl	250g	2 tsk
5	2,75 dl	313g	1,25 tsk

 Eventuell smaksättning: 05-0,75dl/äggvita

Över vattenbad, värm och vispa äggvitorna plus sockret, till den blir len och tills sockret helt löst upp sig. Vispa med elvisp. Gärna till den blir lite toppig. Sedan tar du skålen och häller äggvite/sockersmeten i bakmaskinen. Låt vispa tills innehållet har svalnat. Sedan tillsätter du det rumstempererade smöret. I kuber. Lite åt gången. Låt maskinen arbeta in den ena kuben innan du tillsätter nästa. Ha tålamod. Denna tar lång tid att göra. Så inget för den stressande personen. Buttercreamen fungerar jätte bra som frosting på tårtor eller cupcakes. Jag använder den när jag spacklar mina tårtor. ALLTID. Så bra är den. Man kan variera den på olika vis. Antingen tillsätter du vaniljarom eller någon annan essence. Eller så smälter du t ex vit eller annan choklad och tillsätter den när den avsvalnat. Kakao funkar jätte bra också! Ni kommer inte bli besvikna. Trust me!

Dagens kloka ord

Den sko som passar en person skaver en annan. Det finns inget recept på ett liv som passar alla. Var och en utav oss bär på sin egen livsform

Dagens I-landsproblem och fluffiga morotsmuffins

Dagen kunde börjat bättre. Spenderade 1,5 timme på toa imorse. Ja det är ju bättre än gårdagen när jag baja ner mig iaf :) morgan kom med den briljanta idén om att du ska nog sluta äta den där cream cheesen (har ju slutat med all annan laktos) och jag trodde det var helt ok att äta den, men det kan ju ha sina förklaringar till varför det inte blivit bättre. :P

Så nu är det helt stopp med att äta allt vad ost innebär :'( typiskt, för en människa som älskar ost i alla dess former, all annan laktos hade vi ju tagit bort innan, så hoppas detta hjälper, annars får jag väl spendera helgen med att sitta på akuten. :(

Fia ville att jag skule lägga ut recept på de gudomliga morotsmuffinsarna så här kommer de.

(sorry Fia men jag har inte exakta mått, du får gå lite på känn)

• Ugn 175 grader
• 6 st ägg
• 3-4 dl socker
• 2 dl rapsolja
• ekologiskt vaniljpulver, vanligt vaniljsocker fungerar utmärkt också
• bakbulver
• kanel (malen)
• ingefära (malen)
• kardemumma (malen)
• ca 5 dl vetemjöl (tänk på att konsistensen ska vara lite tjockare än vanligt då morötterna ger ifrån sig en hel del vätska, så mängden vetemjöl kan variera)
• 4 rivna morötter

1. Vispa ägg och socker vitt och pösigt
2. Tillsätt rapsoljan
3. Tillsätt vaniljen, kanelen, kardemumman och ingefäran och blanda noggrant
4. Tillsätt vetemjöl och bakpulver. Till en ganska så tjock smet. Dock inte för tjock :P
5. Till sist så river du morötterna och tillsätter dem. Vispa in de ordentligt med smeten, använd dig av elvisp hela receptet.

Receptet ger ca 30-36 normalstora muffins. Grädda i ugn ca 15 minuter. Ta gärna en sticka och testa. Gräddningstiden varierar väldigt mycket beroende på vad man har för kapacitet på ugnen

Till detta brukar jag göra en frosting. Det är skitgott med en vanlig enkel som smakar mycket vanilj, eller om man gör en frosting med lite citrus/lime smak. Eller varför inte e n vitchoklad frosting?!?

Grundrecept frosting:

200 gram cream cheese eller philadelphia ost, naturell

vaniljpulver eller vaniljsocker, eller vaniljarom

3-4 dl florsocker

Vispa alla ingredienser, så det inte blir några klumpar. Ställ gärna kallt en timma innan du spritsar på.

Vaniljfrosting:

200 gr tempererat smör

2 msk grädde

3-4 tsk vanilj

ca 4 dl florsocker

Vitchokladfrosting:

400 gr philadelphia eller cream cheese naturell

400 gr vit kavalitets choklad

någon dl florsocker

Smält chokladen över ett vattenbad. Låt svalna. Vispa sedan chokladen tillsammans med philadelphia/cream cheese och florsocker till en krämig och len frosting.

Lycka till!

Dagens kloka ord

 Dagarna kommer… dagarna går. Det enda vi vet är att tiden består. Men det ska du veta att tid är som sand den rinner så lätt ur den varmaste hand. Så lev ditt liv väl och gör vad du vill för tiden står ju inte still

Och när du levt och gjort allt du ska då kan du gå vidare och ändå må bra.

GENIALISK!!!

Måste bara få dela med mig utav att ibland är jag GRYMT genialisk och briljant. Fy katten vad jag är bra. Eller mina idéer är briljanta. Och de poppar upp när man minst anar det. Å sju tusan vad glad jag blev när jag kom på denna tanken, eller dessa tankarna kanske jag ska säga. Visserligen har tanken slagit mig får några år sedan men nu vart det mer som om det kan bli realistiskt. åååh. Nu måste jag bara komma på en plan!!

Uppfinnare-Jocke är i farten!!!

AJJEMÄN!!!!

Vätskebrist, kajkad mage med mera

Har precis satt in en plåt med Martinas magiska morotscuppisar i ugnen. Dem är grymt goda och väldigt uppskattade. De är så fluffiga att man kan pressa ihop den så den får plats i en enda (stor) tugga. Helt galet, och så saftiga dessutom. denna veckan hade salongen beställt dessa. Procentiellt så är det nog 80% som är morotsmuffins resten är bärmuffins som de beställer. Jag förstår dem, dessa är sjukt goda. :)
Morgan och Målle är på äventyr i Tostared. Fick ett mms av Morgan för en stund sen. Måller är en tvättäkta country-dog. He's ridin the pickup with class. Haha, stolt matte :P

Jag och Måller var i eftermiddags i Åsa och handlade lite, passade även på att ta en liten halvtimmes promenad. Vi parkerade nere vid stranden och gick bland sanddynorna för att sedan spatsera vidare i samhället innan vi for hem och började med maten. Målle var grymt duktig idag. Vi hoppade över lite plank som var ca 50 cm höga, plus att han lyssnade väldigt bra trots att det var en kärring med sin lilla fula russel som gick förbi. Tror att anledningen var att jag hade en super god korv i fickan som fick han till att sitta lydigt tills käringa hade gått igen.

Maten fungerar väldigt dåligt just nu, men det beror inte helt på spökena ska tilläggas. Jag har märkt sen jag kom hem från sjukhuset att kroppen börjar lägga av. Bland annat så har min mage kajkat ur ordentligt. Det är ritkigt tråkigt när man inte får behålla någon mat överhuvudtaget. Trodde först att det var laktos allergi, men slutade med all laktos och köpte laktosfritt. Det har inte hjälpt, trots att jag lever på anti-baj tabletter flera gånger om dagen. Vet varken ut eller in om hur jag ska göra eller varför det är så här. Var i förra veckan kontakt med 1177, fick rådet att ska akut på min vc eller på akuten. Men trött som jag är på vården så valde jag att avvakta. Vilket jag egentligen inte borde gjort då det bara blivit värre. Ringde faktiskt till vc i början på veckan, men då var min ordinarie läkare borta och skulle inte återkomma förrän idag, och då hade han bara en akuttid. Med tanke på dagen så var det helt omöjligt. Så imorgon får jag väl gå upp 05:55 för att ringa 06 och sedan invänta att de ringer upp. För så här kan jag inte hadet. Jag förlorar grymt mycket vätska, det påverkar mitt intag av mat, som redan är bedrövligt, men nu är det värre igen. Kroppen är märkbart uttorkad, och det visar ju sig i vätskebrist, huvudvärk och humör, bara för att nämna några biverkningar.

Tankar!

Jag är en mycket flitig bloggare nu när man inte har facebook. Jag har kommit på anledningen. Jag har kommunicerat väldigt mycket om hur jag känner och om hur jag mår i hela denna soppa. Missförstå mig rätt, jag har aldrig haft problem med att uttrycka hur jag känner, åsikter med mera. Men i och med att jag aldrig har vart med om detta innan, eller denna situationen kanske man skulle säga, eller aldrig personligen. Man har ju stött på människor med denna problematik. Men det är nu man förstår. Till saken. Jag har som sagt satt mig själv på pottkanten väldigt länge. Flera år om man ska gå långt tillbaka. men vi nöjer oss med ett år eller så för nu. Jag tror att när jag behöver som mest stöd nu, det är då jag drar mig undan. Jag har väldigt svårt för fysisk kontakt. Jag stöter näst intill bort det som är runt mig. Jag tror det har att göra med att jag inte vill vara till mer besvär än vad jag redan är. Jag ser mig själv som en börda för de som är mg närmast. Det här är ett sätt för mig att kunna säga vad jag verkligen känner då jag har väldigt svårt för att stå rakt upp och ner framför en annan människa och verkligen kunna säga vad jag känner eller hur jag mår. Det är skit svårt.

Jag hade vid detta laget hoppats på att mina "spöken" hade minskat eller att min besatthet hade börjat avta. Men inte. Jag känner mig nästan mer besatt nu när jag äter mer än vad jag gjorde innan. Varje gång jag går förbi spegeln så stannar jag upp, bara för att kolla att jag inte "gått upp något" sen sist jag kollade. Jag kollar om inte revbenen sticker ut lika mycket som förra gången. höftbenen, skuldrorna och nyckelbenen... till exempel. Nästan så jag hoppas varje gång att dem "sjunkit in" mer, så jag slipper oroa mig för om jag gått upp i vikt eller ej.
Jag förstår inte hur rädd man kan vara? Hur länge ska det här hålla på? Ingen mer än jag önskar att det här vore över, jag vill ha ett NORMALT liv. Jag vill kunna äta, jag vill kunna orka gå på en halv timmes promenad med hunden, jag vill kunna orka hitta på saker med min sambo, mina vänner, hunden med mera. Men det är ju näst intill omöjligt. Jag försöker hela tiden hitta vägar eller kryphål på hur jag ska få energi utan att behöva äta mig till det. Jag vet EGENTLIGEN att det är enda vägen att vandra. Det är att äta, det är den störta energikällan vi har. Som många paralleller "bilen måste ha bensin för att fungera, en bil med tom tank rullar ej". Varför kan man inte anamma detta? Jag blir så ledsen på mig själv. Ledsen för att jag inte fixar detta, och jag är ledsen för att jag gett upp. Ledsen för att jag hela tiden hittar på ursäkter för att slipa undan, ursäkter för att slippa utsätta mig för min "fobi" eller hur man ska förklara det. Jag vill också ha ett vanligt jävla liv, jag vill kunna äta, röra på mig, nån gång ibland vill även jag kunna "frossa" i godsaker.

Jag är så satans trött på mig själv och mina tankar.

In the end of the day, what you see in the mirror is all that matters/that counts. The feeling you have when you look att yourself. People can say what they want, but the reflection in the mirror says it all. And what submits it all.

Tips på bra låtar...

Dagens låtar som går på repeat:

Bra texter och bra budskap.


Cocaine heter låter med Nomy. fantastiskt bra.
http://youtu.be/G2wtH9V6cYM

Toby Keith med låten Hope on the rocks. Texten är genialiskt sammansatt med musikvideon

http://youtu.be/eGXmf8VV5qI

Överväldigad av er omtänksamhet

Till Er som hört av er och undrar hur jag mår. TACK! Ni är otroligt gulliga som är oroliga och bryr sig. Jag vill att ni ska veta att jag är väldigt överväldigad av era ord och för er omtänksamhet. Det är många som undrar vad som händer och fötter. Det är ganska enkelt egentligen.

Jag har avaktiverat mitt konto på facebook. Inte permanent, tillfälligt ska tilläggas. Jag måste fokusera på mig själv, mig själv främst, men samtidigt så ligger mycket fokus på mig och min partner och vårat förhållande i mitt tillfrisknande. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur svårt det skulle vara att komma hem igen. Jag fick en kanon rivstart på sjukhuset. Och det satt i några dagar efter hemkomsten. Men sen har det vacklat igen. Här hemma kan jag fly undan mina spöken, det kunde jag inte på sjukhuset, för det fanns ingenstans att ta vägen. Jag hade inget val. Det har varit svårt att anamma rutinerna här hemma som jag hade på sjukhuset. Jag ska inte säga att jag misslyckats helt, jag äter. Det är visserligen huvudsaken, men jag är inte alls i närheten utav rutinerna jag hade när jag låg inne. Det är för "enkelt" här hemma eller vad jag ska säga.

Energin jag hade i kroppen när jag kom hem är borta, jag vacklar mer och mer i humöret. Vilket inte är ok. För det har ju vart relativt bra sen jag låg inne. Men inneliggandes blev jag ju upptankad i tanken, regelbundet och med bra råvaror. Jag måste komma tillbaka till dem rutinerna. Fram tills dess så har jag valt att "vika undan" för att inte ha några distraktions moment.

Så jag hoppas ni har förstående!
<3 <3

Tackar coop!

Denna tisdag började nog som den segaste i mannaminne. Kunde inte förmå mig att göra någonting...nästintill. Helt avtrubbad. Igår somnade jag så fort jag la huvudet på kudden strax efter 22. välbehövligt. Har ju nästintill vart obefintligt med sömn i helgen. Trodde nästan jag skulle sova hela dagen idag. Men jag vaknade vid 8 snåret. Låg o blundade till halv nio tills jag inte kunde hålla mig längre, det är ju satan att man ska vara så kissnödig på morgonen när man vaknar :P Tyvärr så har jag inte ro i kroppen för att gå ner på toaletten för att sedan gå upp och lägga mig igen. Man har ju egentligen tusen saker att göra, sånt man måste göra när man väl gått upp. ;)

Hunden vankade av och an i huset, så jag förmodar att han med hade bråttom ut på dass. Sen ville vovve ha frukost då han alltid är konstant hungrig. :) trött som ett båtvrak på havets botten, så satte jag igång tekokaren. Alldeles för lat för att brygga vanligt kaffe, så jag gjorde mig en kopp äckel-pulver-kaffe istället, nåja, det fick duga.

Tog mig en skål med banan/vaniljyoghurt med lite havregryn och placerade min sargade kropp i soffan. Två avsnitt av greys anatomy tillsammans med Målle, vart en bra mysig start på dagen. Trodde aldrig att jag skulle vakna till liv, så jag bestämde mig för att göra mig i ordning, pynta med lite spackel och gjorde mig redo för avfärd. Denna gången for jag och vita faran mot Kungsbacka. Först och främst skulle vi ha RIKTIGT kaffe. Så vi tog ett depot stop på kungsmässan och espresso house, för den absolut favoriten och vinnaren genom tiderna, soyavaniljcappuccino.

Sen det nödvändiga ontet, tanka bilen. Finns väl inget tråkigare än att tanka bilen och se pengarna rinna igenom ens fingrar. Vi for sedan till Coop för att handla. Har ekat i kylen några dagar nu. Så det var verkligen välbehövligt. Nästan så att kylskåpet hade magknip för att den inte blivit påfylld.
Positivt överraskad gick jag med ett flin från kassorna. Jag har idag för första gången i mitt liv "gratishandlat". jag känner mig lite dum måste jag säga, men det är ju inte gratis egentligen, de som är medlemmar på coop får ju återbäring med mera. Vi hade lite över 800 kr i återbäring. Så tack coop för detta. Det lönar sig!

Fortfarande inte fått upp värmen för dagen och det hjälper ju inte direkt att det känns som en vinterdag ute idag, vad hände med det vackra ljumna vårvädret?? Fryser som en gnu, tänt en brasa i keddyn. Luktar ju så gott när man eldar...flinar och tänker, fasike nvad jag är glad som bor på landet. Nu blir det mat alldeles strax. Har dock inte riktigt bestämt vad det blir ännu. Kokar morötter och broccoli till mitt "grönsaksmos" jag brukar göra..mmm lite ljummet grönsaksmos på ett knäckebröd är ju hur gott som helst. Det får det nog bli. :)

Dagens kloka ord

Förvänta dig inte att alla ska förstå din resa. I synnerhet inte ej om det färdats samma väg som du.

Hemsidan

Håller på med en hemsida som jag skrev i förra inlägget. Nu har jag ju massa tid att fixa med den, så inom kort så kommer jag lägga ut länken till den hemsidan här. Så håll utkik!

Möte + ny hemsida

Hade preppat mig full med anti-bajs tabletter innan läggdags igår..eller ja, inte nog för att det behövs så mycket "preppande" då jag lever på dessa tabletter just nu, men just in case i och med att jag skulle på möte med chefen och HR konsulten från kommunen. Så tog jag även en extra tablett imorse. Satan i gatan vilken smärta det är, men jag kände att jag hellre tar smärtan gånger tio än bajjar ner mig. Vågade heller inte äta ngt eller dricka något.

Mötet gick bra, jag blev informerad angående vad som gäller angående sjukskrivningen, vad som skulle hända om jag bryter min sjukskrivning, återgår i arbete och sedan blir sjuk igen. Massa bra information. Det var ett bra möte. Men man kände verkligen att man blev bedömd i allt vad man sa, så jag var tvungen att tänka efter en eller flera gånger innan jag öppnade munnen, som den prestationsförmåga som jag har så var jag ju även tvungen att leverera oralt. Jag fick haha plus i kanten för mitt tänkande och hur mitt sätt att se på detta logiskt sett. Välartikulerad, artig och påläst!! Det utgav jag mig för. Tur man kan spela många roller. haha. Nä skämt å sido. Det är inget skämt, fy dig Martina. Jag fick frågat och diskuterat det jag ville. Vi fick tillsammans diskuterat, en efter en tala om vad som var och en hade i tankarna. Lite frågor och funderingar som togs upp. Jag känner mig lugnare efter mötet än vad jag gjorde innan. Så det är skönt. Jag stressar nog upp mig i onödan och är lite av en dramaqueen och hela tiden förväntar mig det sämsta. Eller hur man ska förklara det. Det handlar väl om att jag inte vill ta ut lyckan i förskott, för jag är rädd för att bli besviken och snuvad på målsnöret.

I och med att jag varken drack eller åt innan mötet så kan jag säga att jag höll på att tabba mig ordentligt under mötets sista del. Sittandes kände jag hur yrsel och blodtrycket föll. FAN!!! INTE HÄR, och definitivt inte NU. Bra jobbat idiot. Duhar lyckats hålla dig över ett år från att svimma på jobbet och nu ska inte vara den gången. Nu när jag försöker förklara ett och ett annat.
Hade väl änglavakt. Inget hände, förutom att det är ju såklart fruktansvärt obehagligt att inte ha full kontroll på sin kropp.

Har frusit hela morgonen, på grund av detta. Går med två par byxor, pälstofflor, stooor stickad tröja och en tjock hoodie utanpå. Bra jobbat. Här hemma är svinkallt. Tänt eld i keddyn, tänt massa värmeljus och andra ljus för att få upp värmen. Kanske skulle ställa mig i en het dusch.

Målle behöver rastas..så jag får väl snart göra en insats. Morgan har väl ihjäl mig om han ens visste vad jag funderade på..men hunden behöver ju rastas, tycker det är synd om Morgan ska få "allt" när han kommer hem. Tycker inte det är snällt!

Dagens kloka ord

 Vem kan andas innanför en perfekt tillsluten yta? Det är genom sprickorna som ljuset kommer in.

Avaktivering!

Helgen har svooschat förbi, har inte en aning om vart den tagit vägen, det har vart fullt ös medvetslös och jag är helt slut. Helt slut på ett bra sätt dock. Igår firades två jubilarer och även idag har vi varit och firat två andra jubilarer som fyller imorgon. Jag kan helt ärligt inte säga sist en helg bara rann igenom mina fingrar. Det har vart hur kul som helst, trots att det varit riktigt sena nätter som märkbart tagit kraft på mig. Men ni som känner mig vet att jag mår som bäst när jag har fullt upp och att gärna vara lite "stressad" samtidigt.

hade ju äran att få göra tårtan till idag. HAHAHA. ALLT som kan tänkas gå FEL har verkligen gått fel. Åh vad jag har svurit över denna tårta. Ja, jag har näst intill legat på golvet och lipat. haha.

Men slutet gott allting gott!?! Eller hur säger man. Tårtan blev som tur var helt okej, och av gästerna fick den jätte gott betyg. Så det är ju bra och det är ju det enda som betyder något.

Efter omständigheterna så är jag glad över att resultatet blev bra och att dem vart super nöjda.

Ikväll stänger jag ner, eller det låter lite dramatiskt, jag ska avaktivera mitt facebook konto iaf för en vecka. Dels för att man helt klart spenderar alldeles för mkt tid och onödig tid på "att fejja sig" och dels för att det just nu inte är till någon vidare hjälp i min "rehabilitering" eller hur man ksa förklara det. Jag hoppas att detta kan hjälpa mig. Jag fick ju en kanon rivstart på sjukhuset, jag skrevs ut i tron och hopp om att det skulle bli easy peasy...jag trodde att det skulle vara lättare än det är, eller inte lätt, för jag visste ju att detta kommer att bli tufft, skit tufft ärligt talat. Men jag hade nästan velat tro att det skulle gått bättre än vad det faktiskt gör. De sju gånger om dagen som jag åt på sjukhuset har vart som bortblåst, jag har panik och oro bara över de fyra gånger jag äter just nu om dagen. Fortfarande denna ständiga jakt efter så lite kalorier som möjligt, ständigt denna jakt på hur jag ska bli av med alla kalorier, för motionera, det orkar jag inte. Fan, jag går ju inte ens till brevlådan. Häll på att kola vippen i eftermiddags när jag skulle upp för lägenhetstrapporna till Erkan och Tessans lägenhet. Var tvungen att pausa halvvägs och benen höll på att vika sig, och mjölksyra som inte var utav denna värld. Jag måste göra något för tat bevisa, dels mot mig själv och andra och framförallt alla som trodde att jag skulle misslyckas genom att åka hem att jag faktiskt är villig till att bli "frisk" att jag faktiskt vill ha ett bättre liv och leverne, jag vill bli sund och hälsosam. För det som mitt huvud säger mig nu om sunt och hälsosamt, det är fan inte hälsosamt eller sunt för den delen. Så nu ska jag ta avstånd, ja, det gäller visserligen bara facebook. Men för mitt eget "uppmärksamhetssökande" är det bäst så. På någotvis så triggar hela cirkusen igång utav mina jakter med mera. Jag ska förklara mer ingående på det men inte idag!

Så detta inlägget kommer jag länka till facebook. Vill man fortsätta att följa min resa eller om man nu bara är nyfiken, så får ni spara länken till min blogg. Även om jag kommer blogga varje dag, så kommer jag inte att länka till facebook!!

VÅGA TA AVSTÅND FÖR ATT BLI FRISK!!!!!!

Jag SKA vinna denna kampen! Jag SKA ta tillbaka kontrollen över mitt liv!

Jag måste bara få göra det på mitt sätt.

Tackar alla i min omgivning som fortfarande står ut!

Utan Er,ja, jag kan inte svara på hur det hade kunnat vara eller om det ens hade varit något...

Kramar

Julafton!

Ja det kan man verkligen säga att det varit ikväll. Jag och Morgan var hembjudna till mina föräldrar....säger som antik-Magnus i mästerkockarna TAAAACKARRRRR! Efter en dag som denna var det otroligt skönt att inte behöva tänka på att laga mat. Vill inte gå in på detaljer. Men det var skönt iaf. Dem kom som sagt hem i onsdags, jag hämtade dem vid flyget. Det var roligt att träffa dem igen..var nog fyra månader sedan sist..Dem hade nog köpt med sig hela Thailand på väg hem. Ska lägga upp bilder, men jag fick iaf två jätte fina saronger, riktiga asiatiska saronger i härliga färger, toppar med ärm, massa bakgrejer, samt foodcolors och smaksättare och sockerdekorationer, vi tillsammans fick två kuddvar i äkta thai-siden med ett foto av oss på, riktigt fint och extremt gulligt och rart gjort, jag fick en färgglad sommarklänning. Några mer toppar. Shorts..med mera. Morgan fick några "märkes tshirts". vilket var behövligt då han bara går runt i "arbetar" t shirts i stort sett. Han fick fyra ölkylare utav pappa, hahahaha! Har säkert glömt en hel del..

När vi kom hem vid halv tio och jag skulle ställa mig och skära upp tårtan för att fylla den, så upptäcker jag att jag misslyckats med bottnen. fy för den känslan säger jag bara. Så det var bara till att ställa sig å göra en ny tyvärr. Ja ni läste rätt. Jag är galen och jag är inte alltid vid mina sinnes fulla bruk, men tårtan ska ju ätas och levereras på söndag så den mnåste fyllas idag för att bli saftig..så jag fick ställa mig och göra en ny, klockan är  nu halv ett på natten och jag väntar på att "fanskapet" ska svalna så att jag kan fylla den så att jag får gå å lägga mig, måste upp vid åtta imon, åka till kungsbacka klockan tio för att göra ärenden, sen kommer mina föräldrar och sedan är det kalas på eftermiddagen. Så det är fullt ös!

Najtinajt!"

Prestations förmåga!!

Imorgon kommer den där vardagliga pressen tillbaka som legat vilande i några månader, ja inte helt vilande men nästintill. Hur kommer det sig att kvinnan (eller ja, det kanske bara är jag) hela tiden måste pressa sig till det yttersta för att bevisa på något vänster att hon är faktiskt bättre än vad hon är. Gällande vad som helst. I vardagligt språk så pratar jag om individens prestations förmåga...

Jag har på grund av diverse anledningar genom åren känt att jag inte duger något till och att jag hela tiden måste arbeta 200 procent för att bevisa att jag är bra och sticka ut. Men då blir man helt plötsligt kallad för att man tex är FÖR ambitiös, FÖR duktig och FÖR mycket.

Det känns som om människan (läs jag) blir aldrig nöjd, vill alltid ge mer än vad som finns energi messigt, ge mer utav en själv för att bevisa att man kan, man är bättre, att man är duktigare helt enkelt. Utan vidare anledning egentligen, för man är den man är, visst man kan göra det där lilla extra då och då, men inte ALLTID! Det finns ju faktiskt gränser, har jag hört. >Snart försvinner väl snart hela handen om man fortsätter mata med fingrar...

Men iallafall..Har pysslat här hemma idag, dammsugat, möblerat om lite, plockat iordning. Haft besiktning utav pelletspannan och keddyn och besiktning utav skorstenen. Kan säga att jag är mäkta imponerad hur mycket framåt utvecklingen går. Och att det trots allt är svårt för mig som räknas som "ungdom" men som ä'r vuxen..Besiktningsmannen hade med en kamera som han gick upp med på taket och som han ålade ner i skorstenen, efteråt satt vi båda på trappan och kollade igenom filmen. Och vi pratade om keddyn, och tätningen o så. Imponerande!

Gjorde gulash till middag idag. Morgan fick även en liten barkbit till. Så det blev lite matigare för karln :P Vi har även flyttat bilfirman. Vad tomt det blev, men ack så så skönt att det bara står två bilar här nu igen! Stekte falukorv förut och ska nu gå och stuva makaroner så Morgan kan variera sig lite denna veckan iaf, e väl inte så där sanslöst kul att äta gulash varje dag, nog för att det är gott!!

Har även satt musiken på högsta volym. FÖR nu är det EGENTID!!! Vilket innebär egentligen inget tjooheej, för jag ska diska, hänga tvätt och ja, stuva makaroner!

Det är ju så jävla rätt...

...när man står här/där med facit i hand...

En del av mig tror fortfarande att lyckan sitter i vikten, samtidgt som den andra hjärnhalvan försöker brotta ner den andra halvan. Kommer man någonsin få svar på de frågorna man ställer sig? För snart(onsdag) 14 dagar sedan åkte jag hem. Jag avslutade min 16 dagar långa behandling som egentligen skulle pågått 42 dagar. Jag åkte hem, i tron om att jag skulle följa programmet slaviskt, att jag är stark och envis, klart jag fixar det här. Jag har ju fått en kanon rivstart.

Visst det har ju inte gått kalas dåligt här hemma. Men jag får inte i mig så mkt som jag behöver, jag äter definitivt inte sju gånger om dagen. Och jag har blivit laktosintolerant. Kul!

Humöret är helt klart mycket bättre, mitt förhållande går åt rätt håll. Så småningom hoppas jag att jag även ska orka mer och mer, men jag får dock vara tålmodig, påstår dem. 

Nehe, klocka är möcke. Dags att kojsa! Så att jag kan curla min man oc h hans´bror imorgon bitti :P