En del av mig tror fortfarande att lyckan sitter i vikten, samtidgt som den andra hjärnhalvan försöker brotta ner den andra halvan. Kommer man någonsin få svar på de frågorna man ställer sig? För snart(onsdag) 14 dagar sedan åkte jag hem. Jag avslutade min 16 dagar långa behandling som egentligen skulle pågått 42 dagar. Jag åkte hem, i tron om att jag skulle följa programmet slaviskt, att jag är stark och envis, klart jag fixar det här. Jag har ju fått en kanon rivstart.
Visst det har ju inte gått kalas dåligt här hemma. Men jag får inte i mig så mkt som jag behöver, jag äter definitivt inte sju gånger om dagen. Och jag har blivit laktosintolerant. Kul!
Humöret är helt klart mycket bättre, mitt förhållande går åt rätt håll. Så småningom hoppas jag att jag även ska orka mer och mer, men jag får dock vara tålmodig, påstår dem.
Nehe, klocka är möcke. Dags att kojsa! Så att jag kan curla min man oc h hans´bror imorgon bitti :P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar