Får man ångra sig???

Får man det?? Eller kan man åtminstone få spola tillbaka 2 veckor? Dagen började hyfsat bra, visste att jag hade läckt lite från höger sidan där det ena dränaget hade suttit. Tänkte inte mer på det iochmed att det läckte inte då, avtalade med min mor om att hon skulle hjälpa mig efter jobbet att sätta på nya förband. Vi hade helt tillflöt att den nya spisen skulle komma idag, så det vart lite halvt stressande då Morgan åkte till jobbet innan fem imorse och inte kommer hem förrän imon em. Hur. Göra?? Jaja det löste sig. På fm så inser jag varför jag har så satans ont på höger sida, såg att jag var väldigt svullen, därför jag haft så ont i det området, en infektion. Jippoiii! Precis vad som behövdes i allt detta elände. Ringde vc som hade stängt för dagen :( hopplösheten rann över mig. Vad göra!! Fick tag i super söta Anneli som var här och kollade. Eftermiddagen kom, först var pappa här, försökte med det han kunde för att få mig till sjukhuset, kände bara att jag orkar inte med det längre. Han tjatade och tjatade förgäves. Det dröjde inte länge, hade tagit smärtstillande och lagt mig i sängen och höll precis på att somna in, då kom en bil, det var mamma och det kom ytterligare en bil, det var Svenne, morgans pappa. Var väl inte på det roligaste humöret, det enda som jag ville, det var att få sova, vilket tycktes vara en omöjlighet. Då jag hela tiden blev avbruten.  Fick tyvärr skickat iväg mamma illa kvickt, ja hon fick ju som pappa även smaka på lakritstryffeln innan de blev utkastade. Fick ingen ro till att sova, kommer i nuläget inte på vad jag gjorde istället men men. Tänkte vid halv sju att det var nog lite tidigt för att lägga sig för natten. Så jag försökte mig på några kakor, då slog det till, helvete vilken smärta rent av. Trodde fan jag skulle krevera. Höger sidan. Kunde fan inte lyft benet, fick släpa/dra det över golvet för att göra minsta möjliga rörelse, fort till skafferiet, tårarna sprutade och jag slängde i mig en oxynorm. Smärtan var maximal och total, längesen jag upplevt sådan smärta, fy fan. Jag tänkte. Jag dör hellre. Gick en stund, oxynormen hade fortfarande inte tagit bort toppen av smärtan, så jag tog en citodon. Efter en stund började det kännas lite bättre, men i rörelse gör det för jävla satans ont medan när jag ligger helt still så är det överkomligt. Morgan behöver nog inte tvinga mig om att åka till sjukhuset imon iaf. Märkligt, här har man ätit antibiotika i snart två veckor, och så får man detta!!! Jaja somliga straffar Gud med en gång, där får man för att man inte riktigt talade sanning. Synden straffar sig själv :/