.......

Häromdagen frågade jag min sambo om det finns något som han verkligen ångrar här i livet, och då menar jag verkligen något som man ångrar av hela sitt hjärta. Jag vet vad jag ångrar. Ja, det är lätt att vara efterklok, men vad säger man hellre tjocl och lycklig. Visst, jag var väl inte lyckligaste i världen, men nu inser man att ens lycka inte sitter i hur man ser ut eller hur mycket man väger. Sist jag vägde dessa kilon gick jag i femte klass. Då var det mycket, nu är det för lite. Ser jag tillbaka, så var detta allt jag strävade efter, nu, allt jag strävar efter är att få det ogjort. Missförstå mig rätt, jag mår inte dåligt i den bemärkelsen, utan min "psykiska ohälsa" är vikt relaterat. Min enda önskan innan operationen var "snälla gode gud gör mig smal, då kommer jag må mycket bättre, livet blir lättare och jag ser bättre ut och slipper alla följd sjukdomar utav att vara överviktig" NU, jag önskade att jag var överviktig. Jag baserar det på att jag bjöd mer på mig själv, jag struntade i folks åsikt om mig, jag körde mitt race. Jag var stark i mig själv, visst jag mådde väl inte bra av min övervikt heller, jag vandrade ju på min dödsväg fast åt andra hållet. Nu ser jag för jävlig ut, insjunkna kinder, höftben som sticker ut, alla revbenen sticker ut, ja, du ser hela bröstkorgensform, på ryggen ser man hur revbenen sticker ut, skuldrorna...ja jag kan göra listan lång. Att mitt liv innan operationen skulle göra så att jag fått anorexia hade jag aldrig i min fantasi kunnat tro, enligt en utav kontakterna på ätstörningen, så lever jag ju in en "mysslyckad-värld-cirkel" alla mina oändliga försök till att gå ner i vikt med mera har satt sina spår nu, i min anorexi och mitt sätt att kontrollera maten. Det köper jag.  Det är jag helt med på. Jag vet inte riktigt vad som kan få mig till att ändra på det tanke-liv-banan jag har nu. Samtidigt som detta föregångna år vart det bästa, så har det ju även vart det sämsta. Så jag måste ju ta mig ur detta nu för att 2013 ska bli det absolut bästa.
Jag förstår inte att folk orkar med mig. Jag känner mig som en börda för alla. Jag tar mycket energi och allt det där! Denna veckan har fått en jobbig start, jag vill bli "frisk" jag vill bättra mig och jag vill bli inlagd nu. Det känns som det enda alternativet nu.