Håller på att hjälpa en kompis att flyttstäda, eller ja, vi är färdiga för dagen och jag har kommit hem, mannen är iväg på skojsigheter och jag har arbetarhelg. Trots att flyttstädning nog är ngt av det tråkigaste så har det ändå vart JÄTTE kul och fantastiskt trevligt. Jag och Emelie bodde ihop förut, roomie så att säga. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och hur mycket vi "saknar varandra" eller hur man ska säga. Det blev lite emotionellt när jag berättade hur detta året varit. Jag förstår väl egentligen inte hur illa det har varit/är. Det är nog svårt att se det själv eller så väljer man att blunda för det, vilket är i princip det enklaste man kan göra, tyvärr. Emelie är en sån person som alla borde ha i sina liv. Hon är grym, fantastisk och TREVLIG mot alla hon möter. En underbar människa och jag ska vara glad över att känna henne.
Känner att jag är väldigt förskräcklig att vara runt just nu, väldigt nervös angående måndag och många tankar far omkring angående det, så jag är mer än extremt förskräcklig att vara med just nu. Tyvärr. Vet inte riktigt vad jag hoppas på eller vad jag förväntar mig. Förväntar jag mig storverk? Förväntar jag mig att läkaren skriver det där intyget? Förväntar jag mig att det huxflux skall bli bra bara sådär, jag har INGEN JÄKLA aning...något hoppas jag ju på, självklart. Men vet inte riktigt vad, det bästa är väl att göra något drastiskt.
Tack o hej. Nu är det natten för mig och fritzelbarnen, upp för arla korna imon! Innan tuppen hinner gala!!
Najtinajt <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar