Att det skulle göra så här ont. Ok att man fattade att det inte skulle vara smärtfritt men va fan. Jag har hittat ett läge som är överkomligt i soffan, men att ta sig i och ur soffan är ett helvete rent utav, tårarna sprutar, stackars Morgan som står och håller i blodpåsarna, man ser verkligen hur han vill hjälpa till när jag ska resa/sätta mig, men trots att tårarna sprutar så måste jag försöka själv.
Jag har fått erfara att jag borde ha skjutit upp operationen av diverse anledningar, lätt att vara efterklok. Fy katten, är glad att jag är hemma, har dock inte provat att gå ner för trappan till toaletten, ska bli spännande. Morgan är så söt, tänt brasa, nu står han och monterar ihop vårt sängbords-bordet som jag kan ha i soffan och ställa mina koppar på underbara man <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar