Upptäckte när vi var på toan att det läckenågonstans, den vätskan som hamnar i "blod - påsarna" det var typ samma vätska å helvete vad ont det gjorde, tårarna gick nog åt varenda håll man kan tänka sig att dem kan spruta åt. Varpå jag skriker åt Morgan ring min mamma. Det är knepigt det där, när man känner sig ynklig å så där då vill man ha sin mamma, en mamma förväntas veta allt och ha svar på det mesta. Men bara det faktum att Morgan ring min mamma och iallafall försöka, det skadar ju inte, Morgan ringde till slut till art clinic, och det var helt normalt att man blodar o läcker lite. Och jag får proppa mig full med smärtstillande, ja i den mån att jag följer ordinationerna, jag har tillräckligt för att kastrera en häst, panocod, oxycontin, oxynorm med mera. Men jag vet inte vad jag förväntar mig egentligen men det hade vart skönt att vara smärtfri tio minuter i alla fall :/
När vi hade pratat med art clinic fick vi lov att dra ner dragkedjorna på bodyn/brottardräkten/korsetten i alla fall super skönt att få lätta på trycket, den sitter ju super tajt hela tiden, då det är hål för grenen, så behöver jag inte ta av den när jag kissar. Så det var skönt, har fått ett så kallat t-snitt eller ett ankare kan man förklara det som. Plus att naveln är flyttad på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar